Den ljusnande framtid är min
Min "semester" börjar lida mot sitt slut. En dryg veckas ledighet har jag haft efter examen, men på måndag börjar sommarjobbet. Har hittills haft många härliga dagar med fint väder och umgänge med vänner ♥
Idag åkte jag hem från Stockholm och väl hemma i Örebro hamnade jag mitt i studentkaoset med fulla ungdomar på lastbilsflak. Jag missunnar dem inte glädjen men känner mig gammal och tycker att de nog blir lite fullare och lite mer högljudda för varje år. Kommer på mig själv med att tänka att på min tid hade vi minsann inget högt basdunk utan sjöng vackert Sjungom studentens lyckliga dag (vi var nog i och för sig den enda klass som gjorde det) på vårt flak. Egentligen har det nog inget med ålder att göra - jag har aldrig gillat dunka-dunka. Det känns hur som helst som en evighet sedan jag slutade gymnasiet. Snart fyller jag 25. Snart tar livet nya vändningar.
På måndag börjar som sagt mitt sommarvikariat. På samma ställe som förra året men i en lite annan del av huset och kanske med andra personer som närmaste arbetskamrater. Som färdigutbildad medicinsk sekreterare med större ansvar och säkerligen mer avancerade arbetsuppgifter. Det är gammalt men ändå nytt. Det kommer att bli en utmaning.
Till hösten väntar troligen en ännu större utmaning, ett helt nytt liv. Det lutar åt att jag tar det jobb jag har blivit erbjuden i Stockholm och i så fall kommer jag att lämna Örebro i september. Igår var jag på en "intervju" (jag har egentligen redan fått jobbet) och fick se arbetsplatsen och träffa mina eventuella arbetskamrater. Det kändes otroligt bra och jag känner att det nog är det här jobbet jag vill ha. Jag önskar såklart att det fanns här i Örebro istället men... nu är det inte så.
Alla var så glada och trevliga igår och de sade gång på gång att de så gärna vill att jag ska jobba där. Ingångslönen är bra mycket bättre än den jag får i Örebro och täcker mer än väl de extra kostnader som ett liv i huvudstaden innebär. Lönen är självklart inte allt men det är klart att det lockar. Dessutom skulle det jobbet vara en oerhörd merit. Det är för bra helt enkelt, it's an offer I can't refuse.
Jag är fortfarande osäker inför framtiden men jag känner mig stark och modig. Jag kommer att vända motgång till framgång. Jag kommer att klara de utmaningar jag ställs inför.
Jag kan klara allt.
Idag åkte jag hem från Stockholm och väl hemma i Örebro hamnade jag mitt i studentkaoset med fulla ungdomar på lastbilsflak. Jag missunnar dem inte glädjen men känner mig gammal och tycker att de nog blir lite fullare och lite mer högljudda för varje år. Kommer på mig själv med att tänka att på min tid hade vi minsann inget högt basdunk utan sjöng vackert Sjungom studentens lyckliga dag (vi var nog i och för sig den enda klass som gjorde det) på vårt flak. Egentligen har det nog inget med ålder att göra - jag har aldrig gillat dunka-dunka. Det känns hur som helst som en evighet sedan jag slutade gymnasiet. Snart fyller jag 25. Snart tar livet nya vändningar.
På måndag börjar som sagt mitt sommarvikariat. På samma ställe som förra året men i en lite annan del av huset och kanske med andra personer som närmaste arbetskamrater. Som färdigutbildad medicinsk sekreterare med större ansvar och säkerligen mer avancerade arbetsuppgifter. Det är gammalt men ändå nytt. Det kommer att bli en utmaning.
Till hösten väntar troligen en ännu större utmaning, ett helt nytt liv. Det lutar åt att jag tar det jobb jag har blivit erbjuden i Stockholm och i så fall kommer jag att lämna Örebro i september. Igår var jag på en "intervju" (jag har egentligen redan fått jobbet) och fick se arbetsplatsen och träffa mina eventuella arbetskamrater. Det kändes otroligt bra och jag känner att det nog är det här jobbet jag vill ha. Jag önskar såklart att det fanns här i Örebro istället men... nu är det inte så.
Alla var så glada och trevliga igår och de sade gång på gång att de så gärna vill att jag ska jobba där. Ingångslönen är bra mycket bättre än den jag får i Örebro och täcker mer än väl de extra kostnader som ett liv i huvudstaden innebär. Lönen är självklart inte allt men det är klart att det lockar. Dessutom skulle det jobbet vara en oerhörd merit. Det är för bra helt enkelt, it's an offer I can't refuse.
Jag är fortfarande osäker inför framtiden men jag känner mig stark och modig. Jag kommer att vända motgång till framgång. Jag kommer att klara de utmaningar jag ställs inför.
Jag kan klara allt.