tufft veckoslut
Okej, på order av min sambo, roomie eller kanske source of inspiration skriver jag härmed ett nytt, fräscht och spännande inlägg. Orden verkligen strömmar genom kroppen och vill nå ut till den oändliga massan. Meningar vill formulera sig som bisarra bisatser och högtidliga huvudsatser och jag måste ge med för känslan. Mycket har hänt under denna första vecka av ett sommarlov som egentligen inte är ett sommarlov. Det är ett studieuppehåll, en brygga mellan något gammalt och förlegat och något nytt och spännande. Jag har jobbat lite och känt att jag fått snurr på tillvaron. Jag har landat nu och är inte längre den sorgsne Mårten som blickar blygt bakåt för att se om något finns kvar från veckornas vecka. Jag är sedermera Mårten - världsvan f.d student som är på god väg att bli student igen. Jag gillar alla reaktioner man får när man avslöjar sina höstplaner: Jaha Uppsala, vad ska du plugga där? Ska du redan börja plugga? Varför reser du inte? Har du boende? Jag börjar bli ganska duktig på att svara vid det här laget, ty frågan ställs oftare än det regnar i juni.
Jag är inne i poesi-svängen nu - välproducerad prosa för den delen också. Jag är oerhört fascinerad över hur man kan leka med språket och bilda meningar som riktigt etsar sig fast och som sjunger genom huvudet. Det leder till att jag gärna går runt och tänker ut rhymes att droppa likt en bombmatta från en fullastat B-52. Jag hoppas på en karriär som förfest-MC. För att gå in på det lite mer aktuella. Igår var det 20-års fest hemma hos Magnus. En välplanerad fest med många goda vänner och ett outtömligt förråd av såväl öl som vin - även sprit och coca-cola fanns att tillgå. Eftersom att jag skulle upp och jobba imorse höll jag mig nykter medan resten söp sig oigenkännligt fulla till tonerna av härlig musik. Jag kunde inte göra annat än att iaktta och betrakta denna berusade massa som skrek, skränade och betedde sig under all kritik. Men jag är inte den som är den. Allt var i goda vänners slag och kvällen blev en lyckad tillställning där jag tvivlar på att någon led av torr strupe. Nu har min tid tagit slut och det är dags att bege mig till min gode vän för att njuta av det goda vädret. På återseende.
Jag är inne i poesi-svängen nu - välproducerad prosa för den delen också. Jag är oerhört fascinerad över hur man kan leka med språket och bilda meningar som riktigt etsar sig fast och som sjunger genom huvudet. Det leder till att jag gärna går runt och tänker ut rhymes att droppa likt en bombmatta från en fullastat B-52. Jag hoppas på en karriär som förfest-MC. För att gå in på det lite mer aktuella. Igår var det 20-års fest hemma hos Magnus. En välplanerad fest med många goda vänner och ett outtömligt förråd av såväl öl som vin - även sprit och coca-cola fanns att tillgå. Eftersom att jag skulle upp och jobba imorse höll jag mig nykter medan resten söp sig oigenkännligt fulla till tonerna av härlig musik. Jag kunde inte göra annat än att iaktta och betrakta denna berusade massa som skrek, skränade och betedde sig under all kritik. Men jag är inte den som är den. Allt var i goda vänners slag och kvällen blev en lyckad tillställning där jag tvivlar på att någon led av torr strupe. Nu har min tid tagit slut och det är dags att bege mig till min gode vän för att njuta av det goda vädret. På återseende.