Baksidan av Atomursmannen - skrivövningstexter och lite kludd

Jan 09, 2012 05:04

För ett par veckor sedan delade jag med mig av en gammal, ja, novellinledning kan vi väl kalla det: Atomursmannen. Egentligen en skrivövning det också. Den hade jag ju hittat i min pärm med diverse gamla kreativa alster som jag har; på pärmens etikett står det förresten "Ordbruk m.m.", med referens till skrivarklubben Ordbrukarna som jag varit med i länge och nämnt här en eller annan gång, rätt ofta på sistone tror jag. Majoriteten av sakerna i den pärmen är knappast av större intresse för en bredare allmänhet, och när jag tittar på det själv är det väl oftast med lite blandade känslor, knappast så att jag sitter och blir överväldigad av självbeundran i alla fall. Men ändå sparar jag på grejerna, och en del av tanken med det är väl också att jag ska dela med mig av det på något sätt. Varför nu än i helvete med mycket av det... eller där är jag kanske ändå orättvis? Det är mycket associationsövningar, använd de här  orden (ett väljs av varje person ur gruppen) för att skriva en liten text, och inte sällan blir det väl smårolig nonsenspoesi eller lätt suggestiv surrealism av det som, ja, man kan läsa utan att genast falla ner i depression över att man aldrig får dessa sekunder tillbaka.

Det är sådant som de här texterna från baksidan av pappret med "Atomursmannen":

(konstbefruktad
kameleontfärgsskiftande
mörk
chockrosa
vuxendum)

Ett vuxendumt påpekande:
En konstbefruktad åsna
kan väl inte vara kameleontfärgsskiftande!
Snarare är den chockrosa, som mörk choklad.
-------------------------------------------------------------------------------------
Ja, det där är ju han ja, så försvann han och här sitter jag blåbärssylt med andra ord men riktigt så obegripligt finns det förstås inget krav på att det skall vara. "Free now" sjunger dom och man får väl säga att det är bra trots/tack vare att det bara är Paul McCartney "som har lett". Är det slut? Hur ärl

Och så kanske har ritat någon liten bild eller så:




(Jo, ett triangelformat hål bildar ett element i den nedre "bilden".)

Ja, som synes bilder som i alla fall inte lär övertyga någon om min stora tekniska skicklighet som tecknare. Vad gäller övriga förtjänster är det väl lite mer subjektivt. Jag kan se något smått intressant, men om jag (eller någon annan) drar tre streck på en lapp för att testa en penna kan jag lätt tycka att de bildar ett intressant mönster och tycka att det känns synd att slänga lappen, så jag vet inte... I alla fall, hade självredigering/-censur varit ordet för dagen hade inte mycket av detta inlägg blivit av. Hoppas ni ändå står ut; jag har någon slags behov av att sortera igenom det här materialet tror jag. Sedan är det förstås en enkel sak att ta till, så länge det räcker, när jag ålagt mig att publicera "något" varje vecka och låter tiden gå så att detta något annars måste bli typ en Wikipedialänk (om någon ändå vill ha en sådan, förresten, tja, Icke-linjärt spel är väl en intressant artikel även om den skulle tjäna på att byggas ut något) eller ett halvsnurrigt dagboksinlägg. Nu la jag i själva verket rätt mycket tid på just det här inlägget, men det är väl bara så det blir...

Dagens fråga till den som orkat läsa så här långt: Hur meningslöst känns det egentligen? Behöver jag ha dåligt samvete för att publicera sådant här? Leder varje sådant här inlägg en bra bit mot era ignorera-listor? Eller är det kanske till och med lite kul att läsa?

Dagens kommentarfråga nummer 2: Vore ju riktigt roligt om någon ville prova att få ihop en egen text som använder adjektiven konstbefruktad, kameleontfärgsskiftande, mörk, chockrosa och vuxendum och publicera som kommentar (eller i min gästbok eller så, beroende på var du läser det här). Antar du utmaningen? :)

svenska, teckningar, wikipedia, gammalt, bloggande, ordbrukarna, skrivövningar

Previous post Next post
Up