sen diktrepris
Morgontrött sestina - ofullbordad, regelvidrig tror jag...
Jag åker spårvagn.
Jag är sen.
Sömnen kväver mina ögonlock.
Himlen är höstgrå, och jag väntar ständigt.
Jag är förvirrad
och en aning rädd.
Vad kommer sen,
efter denna spårvagn?
Världen närmar sig ögonlocken.
Ja, jag är rädd...
Ständigt rädslan, ständigt.
Finns det nåt gott i att va förvirrad?
Jag är sen som sagt, rätt så sen.
Jag hinner inte skriva färdigt, är jag rädd.
Vardagen pockar mot ögonlocken.
Står nu och väntar på en annan spårvagn.
Ständigt virvlar, ständigt
skumma möten i en värld som ter sig mer och mer förvirrad.
Kan man säga så? Är världen mer förvirrad
(ens 'för mig') än för en vecka eller 10 år sen?
Jag sitter nu på 3ans spårvagn,
undrar förvirrat: Finns här nån som ej är rädd?
Det känn
Jag åker spårvagn.
Jag är sen.
Sömnen kväver mina ögonlock.
Himlen är höstgrå, och jag väntar ständigt.
Jag är förvirrad
och en aning rädd.
Vad kommer sen,
efter denna spårvagn?
Världen närmar sig ögonlocken.
Ja, jag är rädd...
Ständigt rädslan, ständigt.
Finns det nåt gott i att va förvirrad?
Jag är sen som sagt, rätt så sen.
Jag hinner inte skriva färdigt, är jag rädd.
Vardagen pockar mot ögonlocken.
Står nu och väntar på en annan spårvagn.
Ständigt virvlar, ständigt
skumma möten i en värld som ter sig mer och mer förvirrad.
Kan man säga så? Är världen mer förvirrad
(ens 'för mig') än för en vecka eller 10 år sen?
Jag sitter nu på 3ans spårvagn,
undrar förvirrat: Finns här nån som ej är rädd?
Det känn