Ik heet Martin, ik woon in Gent...
Idag hade jag min andra nederländskalektion. Den första var igår.
Det är riktigt roligt och intressant att börja lära sig ett nytt språk, och klassen är en rätt blandad samling personer - vi kommer från olika länder, har fått anledning att lära oss nederländska på ganska olika sätt osv. - vilket också är intressant och trevligt.
Men den är lustig, nederländskan!
Han och hon heter hij och zij. Ett av dessa motsvaras av possessivpronomenet zijn. Naturligtvis är det hij, han. Hennes heter haar, vilket alltså börjar på h som i hij bara för att göra det extra kul. Men jag vet inte, detta kanske inte är konstigare än att svenskans maskulina tredjepersons objektspronomen heter hon-om... Personböjning av verb slipper man i alla fall i svenska. Nederländskans är ganska enkel, men enbart i andra person singular är böjningen beroende av ordningsföljden mellan subjekt och verb. Vad är det för något????
Tills på måndag ska jag kunna räkna till tjugo. Så här...
1 één
2 twee
3 drie
4 vier
5 vijf
6 zes
7 zeven
8 acht
9 negen (obs! g:et får absolut inte uttalas som ett hårt svenskt g-ljud, det ska vara något ach-lautaktigt - uttalet av g och ch är det samma... i turkiska är väl g=j om jag inte missminner mig, så det är väl bara att vänja sig vid att det är en bokstav man inte kan lita på om man läser ett okänt språk...)
10 tien
11 elf
12 twaalf
13 dertien
14 veertien
15 vijftien
16 zestien
17 zeventien
18 achtien achttien
19 negentien
20 twintig
...nånting ska det se ut/låta. Eller ja, exakt så där med achttien då och inte achtien, som kanske mest var en felskrivning. Så jag fick det nästan rätt på första försöket, hurra för mig!
Ik heet Martin, ik woon in Gent betyder för övrigt jag heter Martin, jag bor i Gent och där finns en annan rolig sak att notera. Infinitiven av orden för "heta" och "bo" är inte *heeten och *woonen, även om de skall uttalas så, utan heten och wonen. Som jag har förstått det fungerar det ungefär så här: Om man kan dra en gräns mellan två stavelser så att den första slutar på lång (dubblerad) vokal, då är den stavelsen "öppen" och den sista vokalen "slinker ut" ur stavningen (som en liten katt eller så).
Fick ni lära er lite nederländska också... Kan ju alltid vara bra. Om ni vill komma hit och hälsa på, till exempel. Dag!
Det är riktigt roligt och intressant att börja lära sig ett nytt språk, och klassen är en rätt blandad samling personer - vi kommer från olika länder, har fått anledning att lära oss nederländska på ganska olika sätt osv. - vilket också är intressant och trevligt.
Men den är lustig, nederländskan!
Han och hon heter hij och zij. Ett av dessa motsvaras av possessivpronomenet zijn. Naturligtvis är det hij, han. Hennes heter haar, vilket alltså börjar på h som i hij bara för att göra det extra kul. Men jag vet inte, detta kanske inte är konstigare än att svenskans maskulina tredjepersons objektspronomen heter hon-om... Personböjning av verb slipper man i alla fall i svenska. Nederländskans är ganska enkel, men enbart i andra person singular är böjningen beroende av ordningsföljden mellan subjekt och verb. Vad är det för något????
Tills på måndag ska jag kunna räkna till tjugo. Så här...
1 één
2 twee
3 drie
4 vier
5 vijf
6 zes
7 zeven
8 acht
9 negen (obs! g:et får absolut inte uttalas som ett hårt svenskt g-ljud, det ska vara något ach-lautaktigt - uttalet av g och ch är det samma... i turkiska är väl g=j om jag inte missminner mig, så det är väl bara att vänja sig vid att det är en bokstav man inte kan lita på om man läser ett okänt språk...)
10 tien
11 elf
12 twaalf
13 dertien
14 veertien
15 vijftien
16 zestien
17 zeventien
18 achtien achttien
19 negentien
20 twintig
...nånting ska det se ut/låta. Eller ja, exakt så där med achttien då och inte achtien, som kanske mest var en felskrivning. Så jag fick det nästan rätt på första försöket, hurra för mig!
Ik heet Martin, ik woon in Gent betyder för övrigt jag heter Martin, jag bor i Gent och där finns en annan rolig sak att notera. Infinitiven av orden för "heta" och "bo" är inte *heeten och *woonen, även om de skall uttalas så, utan heten och wonen. Som jag har förstått det fungerar det ungefär så här: Om man kan dra en gräns mellan två stavelser så att den första slutar på lång (dubblerad) vokal, då är den stavelsen "öppen" och den sista vokalen "slinker ut" ur stavningen (som en liten katt eller så).
Fick ni lära er lite nederländska också... Kan ju alltid vara bra. Om ni vill komma hit och hälsa på, till exempel. Dag!