(no subject)
"Du är född i vinden. Vindarna öppnar dig, befolkar dig,
vecklar ut dig. De tar dig till oändligheten över gränserna.
Du andas i blåsten. I blåstens hjärta bultar ditt.
I minsta stiltje krymper du. I huset med stängda dörrar
går du vilse; med fönstren slutna kvävs du.
Att röra på sig.
[...]
Öppen mark med sina skuggfria vägar, öppet hav med sina tidvatten
är för dig vägen som leder - liksom barndomens bäckar -
till hjärtat, världsalltets lilla röda äpple.
Under bar himmel med vinden mot bröstet blir du till."
-l.özkök
Jag har inte läst hans dikter förr. Därför är det svindlande att göra det nu, och märka likheter i språk, symbolik, ord,
märka hans texter att jag kan känna ett textmässigt släktskap. Framförallt kanske ett själsmässigt. Släktskap