I huvudet på Piglet
Tisdag
Älskling
är i Stockholm och jag känner mig lite ensam och övergiven. Jag hade planer på att vara duktig och göra allt möjligt när jag kom hem från jobbet, men det slutade - förstås - med att jag sov i nästan två timmar, och knappt har orkat göra det nödvändigaste. Måste i alla fall packa klart min väska innan jag går och lägger mig, för jag tror inte att det är någon bra idé att tro att jag vill göra det imorgon bitti, innan jag skall till tåget! Fast jag erkänner att jag är lite nervös inför Stockholmsbesöket! Det skal bli hur skoj som helst att träffa Ninni & lilla E. och mysa med Älskling
innan han åker hem för att sedan dra iväg på läger … och att träffa Cissi … men det är lite nervöst ändå. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att sova över hos folk, inte ens när jag var liten … så det är nog mycket det. Och så var det så länge sedan jag träffade Cissi att det känns lite pirrigt i magen det också. Knasigt, men sant. Men jag är säker på att det blir en massa skoj!
Idag hade vi andra delen i vår lilla kommunikationskurs på jobbet … Vet inte riktigt vad jag skall säga om det. Kent, som höll i kursen, var väldigt bra att lyssna till (hans Halmstadsdialekt fick honom att låta väldigt mycket som Per Gessle!) men det är så svårt att säga om sådant där verkligen ger något! Idag fick vi mest spela upp små scener emot varandra, vissa typer av situationer som man kan hamna i med kunder, och jag tror att de flesta tyckte att det var rätt så jobbigt. Man känner sig utsatt på ett annat sätt när det sitter en skock människor - inklusive en ”expert”- och lyssnar på en … så att det på något sätt faktiskt blir jobbigare än vad det är att hantera situationen när det är skarpt läge. Konstigt, men sant. Dessutom blir det ju lätt att man får stiga ut ur sin bekvämlighetszon när man håller på med sådant där, att man får gå ifrån den person som man brukar vara, eller hur man skall säga. Som vid förra kurstillfället när han skulle ha mig till att öva en prutsituation i en affär. Jag är inte en sådan person som skulle pruta i en affär … jag brukar säga det att jag skulle inte göra det ens om jag skulle köpa en bil, även om jag vet att det hör till. Jag skulle gå dit, titta ut en bil som jag hade råd med, och så skulle jag köpa bilen för priset som stod på … eller, helst av allt, ta med mig någon annan som kunde sköta snacket :P Hallå liksom! Piglet gör inte sånt! Piglet som mycket väl kan låta bli att köpa en sak i en affär om den finns bakom disk och man måste fråga efter den …
Tobbe blev nyfiken och ville veta vad det var för trevliga saker jag hade att besluta om … de som gav mig ångest igår natt … och i korthet kan man väl säga att det mest handlar om hur vi skall göra med vår bostadssituation, Älskling
och jag. Vi har ju bara pratat hyresrätter förut, och helt utan resultat sökt det ena och det andra på Boplats, men … i söndags konstaterade vi att vi kanske skulle ta och titta på bostadsrätter istället/också … och eftersom Älskling
är en mycket handlingskraftig människa så började han genast surfa på Hemnet och diskutera lån och eventuellt bilbyte och Gud vet vad, innan bytet av perspektiv ens hade hunnit sjunka in hos mig och ja … det blev lite för mycket som snurrade i skallen, helt enkelt. Sådant där kräver ju ungefär en miljon beslut av större och mindre sort och ja, som sagt, beslut ger Piglet ångest. Ni får tänka på att jag nästan bröt ihop på Chilli när jag var där och skulle köpa soffa när jag flyttade in i min nuvarande lägenhet, för det skulle inte bara väljas soffa utan bestämmas hur det skulle göras med hemkörning och grejer … och så var pappa med, och han kan vara väldigt pushande … Det är lite svårt att förklara, men … det blir ju inte lättare av att jag tenderar att undra om det är fel på mig, om det är fel att tänka som jag gör … och att jag blir rädd att Älskling
skall tro att jag inte vill lika mycket som han, att han skall tro att jag inte älskar honom lika mycket som han älskar mig, att det skall verka som att jag är osäker på oss. För det är jag inte. Absolut inte. I alla fall så kändes det bättre när vi pratat lite om det igår. Älskling
sade åt mig att jag får säga ifrån om han går på för snabbt … och som vanligt talade han om för mig att han inte tycker att jag är knäpp, att han älskar mig precis som jag är. Det är tur. Då är det i alla fall en utav oss som gör det.
Hur som helst, som sagt, så är det ju egentligen kära besvär … och bra saker att besluta om … eller hur? Det är ju helt underbart att vara i en sits där man har hittat någon som man verkligen känner att man vill spendera resten av sitt liv med, och man har möjlighet att göra upp alla möjliga sorters planer för hur det livet skall se ut. Ibland tänker jag att det gått galet fort alltihop, men … det känns ju så rätt!