one poem a day

[kuvert]

jag vill tugga på en gammal strumpa för att accentuera känslan i nuet
död, apati och kletet av dammkorvar i ett gammalt kryddskåp
oreda och munsår i ett frostskadat förråd
en förklädd flugsvamp i all sin lömska glans
vit som renheten, tillknäppt med krullad spetskrage som döljer en diabolisk karaktär
droppar gift över varandet med baksluga droppar
i vida kammar som en vattenspridare
stänker svärta ur artärerna
tränger eviga blåmärken i träfaner
den bläckmarmorerande döden i risotton
ler med ett utfrätt grin på insidan av den förgiftade kroppen.
inbördeskriget om hudkapseln med skramlande innehåll som är jag

på insidan
i huvudhorisonten
ser jag en bild på lena tonårshåret som smälter smör mot någon annan tonårsrumpa. det sker i avskalad tystnad som bara ett fotografi kan göra solskuggan på tapeten, trädets utsläppta hår kittlar med sina risiga toppar mot rumpkuddarna. de är kära
jag har glömt hur det var
tänker jag på det ser jag en tom blomvas framför mig
fylld till bottenskrapet av dunstat gröngrumligt blomvatten
inbördeskriget om hudkapseln med skramlande innehåll som är jag
rejvar igång en stavmixerseans
med blid och livlig värma till allt som varit dött
kör ner alla delar och vispar med stavmixer som egentligen sköter jobbet bra själv
grädden stiger på kanterna och mina roterande rörelser i porös ovädersmoln
hackar ljudligt som en helikoptermotor
racckakackakkakrrrracckaratrrcackkfffrrrrvvvvv
ovädersmolnet poröst som marängvita nu
hopp in i ugnen!