Rorschach-testet
jag kan inte sova
huset snusar som en trött torktumlare, ett trollerirör från tom tits som har hamnat i målbrottet
jag förskjuter mitt öde
jag viker en fåra i papper, häller en rännil av akvarellspetsat vatten,
stänger, viker upp
mitt rorschach-test får bolmande grenar, likt ett moln över hiroshima min älskling, målade sitt eget öde
varje dag en ny teckning
ett nytt oväder som förgrenar sig över papperet, färger som ilar i vattenpussarna.
av mina tester läser jag många klumpiga platåskor, klängande från bambiseniga flapper-ben som tar en smörhal promenad. jag läser om allvaret i utspillt glitter, det jag inte kan ta fasta på fast jag sliter det i håret och lite i kläderna, för att det ska stå still, men det är halt som under vatten
och lika trögt går det att springa efter, som det hade gjort där nere på botten bland djuren
som ser ut som på låtsas eller som rostiga gamla sopor.