(no subject)
NU ÄR DET RÖSTNINGSDAGS OCH DET STÅR JAG FÖR!
DET ÄR VAD VI REPRESENTERAR I DET HÄRA FORUMET
DET ÄR ÅSIKTER
MEN DET ÄR INTE SÄKERT ATT DU VILL KALLA DET ÅSIKTER
DÄRFÖR ÄR DET BRA ATT DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER
rutinen är statiskt
men ibland spårar saker ur, matriella prylar, typ tåg
då är det aldrig meningen
här ska det spåra
utan nåd
utan nådens morgondagsotta. jag skulle vilja tänka såhär att tänk om det är kväll när jag vaknar?JAG KANSKE HAR TAGIT RYAN AIR TILL ANDRA SIDAN ELLER VAD VET MAN
jag drömmer det och det är verklighet och det är aldrig logiskt
de skrattade en gång åt mig i drömmen kort efter ett jag hade utbristit " men det här, det här är ju orealistiskt"
då blev jag manglad av andra makter
och fick svamp i tandköttet, varje tand dinglandes som ett radband men ut ur själva hatten på tradiga trattkantareller som fyllde gommen
så logiskt är det undermedvetna. det som alltså ligger i lönnfacket, där man alltså lägger det viktigaste och sedan sväljer nyckeln
nu ramlas diken ner och visst tappas här fokus
eller snarare hur kan det ens kallas fokus när man är i lustiga huset, ett kalejdoskop med sina förvillande skevhet, vinklar med dubbelreflekterade paljettkrafs och vispande projektioner? fokus är att koncentrera sig på en och samma punkt av meningslöshet
tills man tappar fokus
då får man göra något annat
man kan knappast hålla sig koncentrerad när hela världsalltet vill vara i centrum helatiden
det får bara vara sökt
inga ledande frågor. inget som du själv kan besvara
det ska läsas baklänges
hemläxan ska skrivas på ännu inte påkomna språk
jag skriver K-K RITY FEN och försöker att förstå vad det betyder
reda ut
avkoda lite
jag frågar i JEPARDY "vad är sociala koder" men får veta att det är så man svarar
när jag lyssnar ska jag tänka på andra saker
det vore slöseri att tänka logiskt
det gör väl någon annan
helt plötsligt på bussen
ser jag ett par ögon och ser verkligen själens små sökande fyrtorn där, det är som att lysmaskar har byggt bo där inne och spunnit hela kroppen med elektriska glödtrådar vars ändar alla verkar leda ut ur två fönster.
jag tänker på barnprogrammet när hjältarna ven runt i nervsystemen, så susar även mina känslointryck, rakt ner i själens jävla brunnar, och jag skrattar när jag tänker på hur små de är, två ömtåliga kulor som kanske rullat över mängder av hud och valkar, för att med evolutionens röda trådar slutligen låta sig bindas fast över pannloben. som av en slump hamnade de i höjden, så man har överblick
det kan ja köpa
exeptionell spejarförmåga kan jag erkänna som en vetenskap
en av få saker jag tror mig veta om människan
men resten har någon smällt i mig
resten är lika sant som att man inte ska äta något som legat förvarad i främlingshand
jag får aldrig veta vad det är som ligger i den där flatan
det fina som blivit micrat mellan lite skåror i 37 grader människoskrovligt
jag vet inte ens vad det är!
därför gör jag som Bette Midler, jag äter min efterrätt till middag och pasta cabonara till dessert
för jag VILL verkligen inte veta bättre!