Kalle Lind is still very funny
Having finished Kalle Lind's Människor som gått till överdrift (People who have taken things too far), I've reached the conclusion that my favourite chapter is definitely the one on Tove Jansson's mother, with the summary: "Refused to realize why her daughter shared a bed with her female friend. Took discretion too far." But Lind is never the one to stay on topic, and so the chapter has comments on a whole bunch of other things as well. For example (with my quick English translations after the original paragraphs):
About people who "claim not to see people's race, sex or sexual orientation":
Swedish:
En politisk korrekt människa som bevistar en judisk pesach och bjuds på en seder-måltid med kosher-rätter som charoset, osyrade brödet matza och de bittra kryddorna maror, omgiven av män i kippah som läser Haggadah och hälsar varandra Leshana Habaa b'Yerushalayim, och som sen säjer ”judar? Nja, det var nog inte jag tänkte på... Det var väl som typ en vanlig kräftskiva?” är inte så mycket fördomsfri som han är korkad.
English:
A politically correct person who visits a Jewish pesach and is given a seder meal with kosher dishes like charoset, the unleavened bread matza and the bitter spices maror, surrounded by men in kippah who read Haggadah and greet each other Leshana Habaa b'Yerushalayim, and who then says, ”Jewish? Well, I didn't notice that... It was like a regular crayfish party?” isn't so much open-minded as he's stupid.
Continued with an explanation of how ”Jewish” is a neutral, objective fact and not something shameful which must never be mentioned, followed by this footnote:
Swedish:
Jag hoppas att jag i det stycket skyddat mej från alla tänkbara felläsningar, men jag understryker för säkerhets skull att jag personligen inte tycker judendom är skamligt. Hade jag haft några judiska vänner hade jag lyft fram dem för att visa min tolerans, och jag hade gärna haft judiska vänner - dock naturligtvis inte bara för att de är judar utan för att de är intressanta människor (OBS! Givetvis är inte alla judar intressanta bara för att de är judar, men just de judiska vänner jag inte har skulle vara intressanta. Och naturligtvis är det inte bara just de judarna som är intressanta, utan även många andra, till exempel Woody Allen. (Som så klart inte är intressant för att han är jude utan för att han är en stor filmskapare med ett mörkt privatliv (som inte har nånting med hans judiskhet att göra!))). Det främsta skälet att jag inte har några judiska vänner är att jag helst sitter i ett mörkt rum och läser gamla mäns memoarer (det vill säja av samma skäl som jag inte har särskilt många vänner alls.)
English:
I hope I have expressed myself in that paragraph in a way that protects me from every conceivable misreading, but just to make sure, I want to emphasize that I personally don't find Judaism shameful. If I'd had any Jewish friends, I would have mentioned them to show my tolerance, and I'd love to have Jewish friends - though obviously not just because they're Jewish but because they're interesting people (NB! Obviously not all Jews are interesting, but my Jewish friends would be interesting. And obviously they're not the only interesting Jews out there, there are many others, like Woody Allen. (Who obviously isn't interesting because he's Jewish but because he's a great filmmaker with a dark personal life (which has nothing to do with his Jewishness!))). The main reason I don't have any Jewish friends is that I prefer to sit in a dark room and read old men's memoirs (that is to say the same reason I don't have very many friends at all.)
And then moving slightly more on topic with a discussion of the film Fucking Åmål:
Swedish:
Resonemanget går också att överföra på homosexualitet. När Lukas Moodysson 1998 gjorde filmen ”Fucking Åmål” som handlar om två lesbiska tonåringar som slåss mot småstadens fördomar, hävdade många kritiker att det inte var en film om homosexualitet. Det var en film att växa upp i en småstad. Att flickorna drömmer om varann, kysser varann, smeker sej själva när de tänker på varann, var inget uttryck för homosexualitet, nej, nej, för jösse namn, det var helt och hållet ett uttryck för småstadsleda.
Hade jag varit lesbisk - vilket jag är, sånär som på könet - hade jag blivit något förolämpad om nån påstod att jag bara försökte slå ihjäl tristessen när jag tallade en kvinna på grillen.
English:
This way of reasoning can also be used for homosexuality. When Lukas Moodysson 1998 made the film ”Fucking Åmål”, about two lesbian teens fighting the prejudice of a small town, many critics claimed that it wasn't a film about homosexuality. It was a film about growing up in a small town. That the girls dream about each other, kiss each other, touch themselves while they think of each other, that's not expressions of homosexuality, no, no, jeez, those were entirely expressions of small town ennui.
If I'd been a lesbian - which I am, apart from my gender - I would have been a bit insulted if anyone claimed that I was only trying to cure my boredom by fiddling a woman's grill.
After that, he moves on to actually discuss Tove Jansson, among other things Tofslan och Vifslan (Thingummy and Bob) and their connection to Jansson and her then-girlfriend, Vivica Bandler.
Swedish:
Det är ingen hysterisk övertolkning att Tofslan och Vifslan skulle stå för Tove och Vivica. Det är heller inte vansinnigt att tänka sej att Kungsrubinen, som de värnar om med sina liv och inte vill visa upp för andra, skulle stå för deras kärlek. Man är dock ute på mycket djupt freudianskt vatten om man till exempel börjar hävda att Tofslans röda mössa står för månadsrening och att Vifslans kappsäck därmed blir en primitiv menstruationsbinda.
Låt oss undvika det.
English:
It's no hysterical overinterpretation to think that Tofslan and Vifslan represent Tove and Vivica. Nor is it insane to think that the King's Ruby, which they protect with their own lives at stake and don't want to show anyone else, represents their love. You are, however, at very deep Freudian waters if you, for instance, start claiming that Tofslan's red hat represents monthly bleedings and that Vifslan's bag thus becomes a primitive sanity pad.
Let's not go there.
And finally, on Jansson's mother (nicknamed Ham), who never figured out that her daughter was a lesbian:
Swedish:
Betänk då att denna Ham halva året bodde med dottern Tove och den inofficiella svärdottern Tuulikki i ett hus MED ETT RUM längst jävla ut i Pellinge skärgård! Hur elegant kan tystnad vara innan den blir parodisk? Hur mycket kunde Ham titta bort när de andra två började vänslas? Hur många gånger kunde hon säja "jaså, ni tyckte också att det var kallt i natt" när Tove och Tuulikki steg upp ur samma säng? Hur ofta kunde hon låtsas att det bara var katten som lapade mjölk?
English:
Consider that this Ham lived half the year with her daughter Tove and the unofficial daughter-in-law Tuulikki in a cottage WITH ONE ROOM at the furthest fucking end of Pellinge archipelago! How elegant can silence get before it becomes a parody? How much could Ham look away when the other two started to cuddle? How many times could she say, "Oh, you thought it was cold tonight too?" when Tove and Tuulikki got up from the same bed? How often could she pretend that it was just the cat licking the milk bowl?
Ni som talar svenska, läs gärna den här boken - för att inte tala om hans förra, Människor det varit synd om. Vill ni kolla först att det är er grej, så läs hans blogg.
This entry was originally posted at http://katta.dreamwidth.org/509798.html and has
comments there.
About people who "claim not to see people's race, sex or sexual orientation":
Swedish:
En politisk korrekt människa som bevistar en judisk pesach och bjuds på en seder-måltid med kosher-rätter som charoset, osyrade brödet matza och de bittra kryddorna maror, omgiven av män i kippah som läser Haggadah och hälsar varandra Leshana Habaa b'Yerushalayim, och som sen säjer ”judar? Nja, det var nog inte jag tänkte på... Det var väl som typ en vanlig kräftskiva?” är inte så mycket fördomsfri som han är korkad.
English:
A politically correct person who visits a Jewish pesach and is given a seder meal with kosher dishes like charoset, the unleavened bread matza and the bitter spices maror, surrounded by men in kippah who read Haggadah and greet each other Leshana Habaa b'Yerushalayim, and who then says, ”Jewish? Well, I didn't notice that... It was like a regular crayfish party?” isn't so much open-minded as he's stupid.
Continued with an explanation of how ”Jewish” is a neutral, objective fact and not something shameful which must never be mentioned, followed by this footnote:
Swedish:
Jag hoppas att jag i det stycket skyddat mej från alla tänkbara felläsningar, men jag understryker för säkerhets skull att jag personligen inte tycker judendom är skamligt. Hade jag haft några judiska vänner hade jag lyft fram dem för att visa min tolerans, och jag hade gärna haft judiska vänner - dock naturligtvis inte bara för att de är judar utan för att de är intressanta människor (OBS! Givetvis är inte alla judar intressanta bara för att de är judar, men just de judiska vänner jag inte har skulle vara intressanta. Och naturligtvis är det inte bara just de judarna som är intressanta, utan även många andra, till exempel Woody Allen. (Som så klart inte är intressant för att han är jude utan för att han är en stor filmskapare med ett mörkt privatliv (som inte har nånting med hans judiskhet att göra!))). Det främsta skälet att jag inte har några judiska vänner är att jag helst sitter i ett mörkt rum och läser gamla mäns memoarer (det vill säja av samma skäl som jag inte har särskilt många vänner alls.)
English:
I hope I have expressed myself in that paragraph in a way that protects me from every conceivable misreading, but just to make sure, I want to emphasize that I personally don't find Judaism shameful. If I'd had any Jewish friends, I would have mentioned them to show my tolerance, and I'd love to have Jewish friends - though obviously not just because they're Jewish but because they're interesting people (NB! Obviously not all Jews are interesting, but my Jewish friends would be interesting. And obviously they're not the only interesting Jews out there, there are many others, like Woody Allen. (Who obviously isn't interesting because he's Jewish but because he's a great filmmaker with a dark personal life (which has nothing to do with his Jewishness!))). The main reason I don't have any Jewish friends is that I prefer to sit in a dark room and read old men's memoirs (that is to say the same reason I don't have very many friends at all.)
And then moving slightly more on topic with a discussion of the film Fucking Åmål:
Swedish:
Resonemanget går också att överföra på homosexualitet. När Lukas Moodysson 1998 gjorde filmen ”Fucking Åmål” som handlar om två lesbiska tonåringar som slåss mot småstadens fördomar, hävdade många kritiker att det inte var en film om homosexualitet. Det var en film att växa upp i en småstad. Att flickorna drömmer om varann, kysser varann, smeker sej själva när de tänker på varann, var inget uttryck för homosexualitet, nej, nej, för jösse namn, det var helt och hållet ett uttryck för småstadsleda.
Hade jag varit lesbisk - vilket jag är, sånär som på könet - hade jag blivit något förolämpad om nån påstod att jag bara försökte slå ihjäl tristessen när jag tallade en kvinna på grillen.
English:
This way of reasoning can also be used for homosexuality. When Lukas Moodysson 1998 made the film ”Fucking Åmål”, about two lesbian teens fighting the prejudice of a small town, many critics claimed that it wasn't a film about homosexuality. It was a film about growing up in a small town. That the girls dream about each other, kiss each other, touch themselves while they think of each other, that's not expressions of homosexuality, no, no, jeez, those were entirely expressions of small town ennui.
If I'd been a lesbian - which I am, apart from my gender - I would have been a bit insulted if anyone claimed that I was only trying to cure my boredom by fiddling a woman's grill.
After that, he moves on to actually discuss Tove Jansson, among other things Tofslan och Vifslan (Thingummy and Bob) and their connection to Jansson and her then-girlfriend, Vivica Bandler.
Swedish:
Det är ingen hysterisk övertolkning att Tofslan och Vifslan skulle stå för Tove och Vivica. Det är heller inte vansinnigt att tänka sej att Kungsrubinen, som de värnar om med sina liv och inte vill visa upp för andra, skulle stå för deras kärlek. Man är dock ute på mycket djupt freudianskt vatten om man till exempel börjar hävda att Tofslans röda mössa står för månadsrening och att Vifslans kappsäck därmed blir en primitiv menstruationsbinda.
Låt oss undvika det.
English:
It's no hysterical overinterpretation to think that Tofslan and Vifslan represent Tove and Vivica. Nor is it insane to think that the King's Ruby, which they protect with their own lives at stake and don't want to show anyone else, represents their love. You are, however, at very deep Freudian waters if you, for instance, start claiming that Tofslan's red hat represents monthly bleedings and that Vifslan's bag thus becomes a primitive sanity pad.
Let's not go there.
And finally, on Jansson's mother (nicknamed Ham), who never figured out that her daughter was a lesbian:
Swedish:
Betänk då att denna Ham halva året bodde med dottern Tove och den inofficiella svärdottern Tuulikki i ett hus MED ETT RUM längst jävla ut i Pellinge skärgård! Hur elegant kan tystnad vara innan den blir parodisk? Hur mycket kunde Ham titta bort när de andra två började vänslas? Hur många gånger kunde hon säja "jaså, ni tyckte också att det var kallt i natt" när Tove och Tuulikki steg upp ur samma säng? Hur ofta kunde hon låtsas att det bara var katten som lapade mjölk?
English:
Consider that this Ham lived half the year with her daughter Tove and the unofficial daughter-in-law Tuulikki in a cottage WITH ONE ROOM at the furthest fucking end of Pellinge archipelago! How elegant can silence get before it becomes a parody? How much could Ham look away when the other two started to cuddle? How many times could she say, "Oh, you thought it was cold tonight too?" when Tove and Tuulikki got up from the same bed? How often could she pretend that it was just the cat licking the milk bowl?
Ni som talar svenska, läs gärna den här boken - för att inte tala om hans förra, Människor det varit synd om. Vill ni kolla först att det är er grej, så läs hans blogg.
This entry was originally posted at http://katta.dreamwidth.org/509798.html and has
comments there.