porn and religion - what a delightful mix
The new Supernerds reality show has gotten me so enthralled that I actually saw parts of both the original airing and the rerun.
The TV critic in the local paper claimed that it was an uninteresting and repetitive show. I was all, "Who cares? It has ten out-of-shape guys with glasses and STFU-shirts gathered in the same room! It doesn't have to be interesting! It's porn!"
Then I realized that, oh wait, that's not porn for anyone but me. I fear I will be much more alone in my appreciation of this show than of American's Next Top Model - pretty girls in pretty clothes are much more acceptable sex objects.
There's one boy in particular - a scrawny little thing with black eyebrows - whom I really want to put in my pocket and take home. But they're all adorable. They make me feel like Jake Foley in The Good, The Bad and the Geeky: "These are my people!"
***
To change topic entirely: I've missed pretty much all the church services this Easter except Thursday's mass, so yesterday evening I sat by my parents' piano and played about twenty different hymns. This one almost made me cry:
Du räckte ut din hand, jag såg och trodde
att liv och kärlek levde i vår nöd.
De blinda såg, de hungrande blev mätta.
Du räckte ut dig själv i vin och bröd,
men ljus och frihet blev till natt och död.
Du räckte ut din hand på trä som bar dig
i stum förtvivlan mot din himmel opp.
Jag stod där tyst på avstånd, mitt bland folket,
såg såren i din hand, din fot, din kropp.
Och mörkret slöt sig tungt och utan hopp.
Jag hörde ryktet flyga över staden
att graven inte höll min Herre kvar.
Men jag har sett och hört och lärt av livet
att dödens gåta aldrig kan få svar,
och ingen ger tillbaks vad graven tar.
Då räcker du emot mig dina händer.
Min Herre och min Gud är här igen.
Och jag får röra dig med mina händer
och höra dig som då, för längesen.
I tvivlets mörker möter jag min vän.
Och jag blir fri att möta allt som kommer,
och jag kan räcka ut min egen hand
mot dig som finns i dina minsta vänner,
i deras nöd - och kanske jag ibland
får ge åt andra värmen av din hand.
Sv. ps. 473
text: J.A. Hellström
musik: K. Bengtsson
The TV critic in the local paper claimed that it was an uninteresting and repetitive show. I was all, "Who cares? It has ten out-of-shape guys with glasses and STFU-shirts gathered in the same room! It doesn't have to be interesting! It's porn!"
Then I realized that, oh wait, that's not porn for anyone but me. I fear I will be much more alone in my appreciation of this show than of American's Next Top Model - pretty girls in pretty clothes are much more acceptable sex objects.
There's one boy in particular - a scrawny little thing with black eyebrows - whom I really want to put in my pocket and take home. But they're all adorable. They make me feel like Jake Foley in The Good, The Bad and the Geeky: "These are my people!"
***
To change topic entirely: I've missed pretty much all the church services this Easter except Thursday's mass, so yesterday evening I sat by my parents' piano and played about twenty different hymns. This one almost made me cry:
Du räckte ut din hand, jag såg och trodde
att liv och kärlek levde i vår nöd.
De blinda såg, de hungrande blev mätta.
Du räckte ut dig själv i vin och bröd,
men ljus och frihet blev till natt och död.
Du räckte ut din hand på trä som bar dig
i stum förtvivlan mot din himmel opp.
Jag stod där tyst på avstånd, mitt bland folket,
såg såren i din hand, din fot, din kropp.
Och mörkret slöt sig tungt och utan hopp.
Jag hörde ryktet flyga över staden
att graven inte höll min Herre kvar.
Men jag har sett och hört och lärt av livet
att dödens gåta aldrig kan få svar,
och ingen ger tillbaks vad graven tar.
Då räcker du emot mig dina händer.
Min Herre och min Gud är här igen.
Och jag får röra dig med mina händer
och höra dig som då, för längesen.
I tvivlets mörker möter jag min vän.
Och jag blir fri att möta allt som kommer,
och jag kan räcka ut min egen hand
mot dig som finns i dina minsta vänner,
i deras nöd - och kanske jag ibland
får ge åt andra värmen av din hand.
Sv. ps. 473
text: J.A. Hellström
musik: K. Bengtsson