The report from Berlin
I finished my report on the concert, but for now it's only in Swedish. I'll translate it as soon as I get the time for it, or just feel like it. I'm too lazy for the moment.
Moi dix Mois Europe Tour 2006 - Beyond the Gate: Live i Berlin 19 Mars 2006
Till att börja med så hade jag åkt till Berlin tillsammans med min pappa den 17 Mars, så vi hade någon dag på oss att lära oss hitta i tunnelbanan, se på lite olika sevärdheter, och så till sist gå på konserten… Jag minns att jag var fruktansvärt nervös, men nervositeten släppte när jag kommit dit. När vi kom dit fick vi stå och vänta en stund tills vi blev insläppta, för att sen stå och köa en lång stund. Det gick såklart an, men det blev rätt jobbigt efter en stund eftersom att folk i kön rökte lite här och var. Äckligt >.<
Så till sist kom vi in till säkerhetskontrollen och dem kollade oss, och tog pappas kamera (i förvaring tills efter konserten). Sen var det dags att köa igen, för att komma fram till garderoben och toaletterna. Det tog sin lilla tid, men vi kom in och in i konsertsalen där redan väldigt många hade samlats. Jag hade ingen chans att komma närmast scenen, men det ville jag inte heller, eftersom att jag inte trivs med att trängas bland folk. Så jag höll mig lite längre bak, en sådär 10-15 meter från scenen skulle jag gissa. Men innan konserten började passade jag på att gå till det lilla ståndet i ena hörnet av salen för att köpa lite Moi dix Mois-prylar. Om jag nu inte fick chansen att komma riktigt nära Mana, så var det väl lika bra att köpa lite prylar för att stödja honom i alla fall… Det fanns så mycket att välja på, och självklart hade jag velat ha allt, men man kan ju inte få allt här i världen. Jag köpte den stora postern (som kanske är en sådär 1,5 x 1 m stor eller nåt… jag har svårt för att mäta storlek utan måttband.), ett set med 5 st knappar (1 på K, 1 på Seth och 3 på Mana) och den gamla skivan Dix Infernal (som var de enda skivan jag saknade). Så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte t-shirten från konserten… Annat som man kunde köpa var ett Moi dix Mois-märke att sätta på väskan (eller tröjan, vad man nu ville), ett stort och svart Moi dix Mois-ljus, de 2 DVD-erna från Dix Infernal-konserten och Invite to Immorality-konserten, och så självklart den nya skivan Beyond the Gate.
Nu kom den drygaste biten av hela konserten: väntan på att konserten skulle börja. Jag tror att jag stod och väntade i en timme… eller möjligtvis lite mer. Men hade man tråkigt kunde man alltid ställa sig och titta lite på alla vackra människor som var där X3
Innan konserten började kom det upp några snubbar och stämde instrumenten, då bland annat Manas gitarr och K’s gitarr. Det var några som jublade redan då, men jag bara skakade på huvudet och återgick till att vänta.
Till sist släcktes hallen ner helt, och The other Side in Blood började spelas. Under tiden som låten spelades kom bandmedlemmarna in på scenen, först Mana, sedan supportmedlemmarna Sugiya och Hayato, K och till sist Seth. Jag stirrade verkligen som en dum kossa (åtminstone känner jag mig som det såhär nu i efterhand O.o) på allihop, dem var så vackra, och dessutom stod dem verkligen bara några meter framför mig, de var inte bara på bild eller ”film”. Alla hade på sig sina Beyond the Gate-kostymer, men Mana hade dock inte på sig den stora blå rocken, för det hade verkligen blivit för varmt. Sugiya hade någon slags mörk rock på sig, och något i ansiktet (mer exakt pannan), men jag kunde inte se så himla väl eftersom att han stod lite bakom Seth. När jag ändå håller på och beskriver var någonstans Sugiya stod är det väl bäst att jag förklarar var de andra stod med. Mana stod längst till höger (som vanligt), Seth i mitten, och K längst till vänster. Snett åt vänster bakom Seth stod Sugiya och ungefär bakom Seth satt Hayato vid trummorna. Hayato hade stort och ganska färgfullt rött hår och man skulle väl kunna beskriva honom som ett stort energiknippe, han såg så glad ut hela tiden. Tråkigt nog kunde jag inte riktigt se vad han hade på sig eftersom att nästan hela hans kropp (utom huvudet då…) skymdes av trummorna.
När introlåten slutat började dem genast att spela deus ex machina (som blivit en av mina favoritlåtar), och snacka om att det var en bra start! Hela publiken (och Moi dix Mois med) rockade verkligen loss till den här låten. Det var mycket headbanging och allmänt vilt på scenen. Till och med Mana rockade verkligen loss ordentligt. ^_^
Efter den låten lugnade dem sig lite, men inte direkt mycket. De spelade unmoved och vain om jag inte tar fel. Jag måste verkligen tillägga att Seth är en fantastisk sångare. Han rörde sig, headbangade och sjöng samtidigt, och det förvånade mig väldigt mycket. Efter att bara ha kollat på bilderna på Seth tidigare, förväntade jag mig en ganska lugn och sansad, kanske till och med en lite tråkig, person. Därför blev jag verkligen förvånad och positivt överraskad av att höra sådan entusisam från honom. Jämfört med Juka är Seth minst 10 gånger bättre, och jag saknar inte Juka särskilt mycket så här efteråt.
Sedan kom äntligen en lite äldre låt, nämligen Night Breed. Och även här var Seth flera gånger bättre än Juka. Jag har lite svårt för att hålla koll på alla låtarna som spelades, så det kan hända att jag missar något…
Det var en liten kort paus innan Deflower, om jag minns rätt, då vissa i publiken redan började sjunga Happy Birthday för Mana, men jag själv sjöng inte med, för det kändes lite underligt om inte bandet planerat något speciellt på den här punkten. Så när Deflower hade börjat spelas så sjöng några i publiken, vilket jag tror förvånade Mana lite grann, och det lät lite underligt när bandet samtidigt försökte spela. Men efter en stund la alla av eftersom att de märkte att låten börjat. Så turligt nog blev det ingen större katastrof.
Senare har jag för mig att dem spelade forbidden, Ange, Pessimiste, Perish och the Prophet, underbara låtar med underbar musik.
Under någon låt (mitt minne är verkligen kasst…) stod både Seth, K, Sugiya och Mana tillsammans längst fram i mitten och spelade en liten stund, varav det kom massor av uppspelta skrik från publiken.
Någon stans i mitten av konserten pratade K med publiken, först sa han något på tyska, jag tror det var om hur vi mådde eller nåt, jag kan knappt någon tyska alls så jag är inte säker. Vi skrek i alla fall glatt till svar. Sedan bestämde han sig tydligen för att presentera bandet, för han började ungefär så här: ”Let me introduce the members of Moi dix Mois to you.” ”On bass… Sugiya!” och hans engelska var verkligen felfri! Han måste ha övat på uttalet väldigt mycket. Det gör mig glad att få veta. ^^ Sedan fortsatte han med: ”On drums… Hayato!” och ”On vocals… Seth!”. Efter varje presenterad medlem följde en stor applåd. Sedan sa Seth, på en lite mindre fint uttalad engelska (men endå fullt förståelig): ”On guitar and voice… K!” Och till sist presenterade K Mana-sama: ”Moi dix Mois leader and on guitar… Mana-sama!” Självklart fick Mana de största applåderna… XP
Framåt slutet av konserten sa Seth att det bara var 3 sånger kvar, det kändes nästan som om det bara gått en kvart, fast när jag tittade på min klocka hade det gått ungefär 1,5 timme. Jag vet att de spelade Eternally Beyond och sedan deus ex machina en gång till (åh, lycka ^^). När den sista sången slutat (jag minns inte riktigt vilken låt det var), lämnade bandet scenen. Publiken började vilt att ropa ”Encore! Encore!”, ”Moi dix Mois! Moi dix Mois” och ”Mana! Mana! Mana!”, men efter en stund började jag förlora hoppet om att de skulle komma och spela något mer, dock visste jag att Mana skulle komma ut och dra vinnarna i ”backstage-tävlingen”.
Efter en liten stund kom K, Seth, Sugiya och Hayato ut igen (ni kan tänka er hur lycklig man blev av att de kom ut igen :P), men inte Mana. Jag anade redan vad som skulle hända. Och mycket riktigt, K frågade publiken: ”What day is it today?” och alla vrålade ”Mana-sama’s Birthday!”.
”Riight, it’s Mana-sama’s birthday today! But where is Mana-sama?” frågade han oss, medan Seth bara stod där och såg förvånad ut.
”If you scream his name loud enough, I’m sure he’ll come back. I’m counting to 3. 1…2…3!”
Alla I publiken skrek “MANA-SAMA!” Ingen Mana kom, och K bara suckade och skakade på huvudet. ”No, no, no, that wasn’t loud enough (egentligen sa han ”roud”, vilket fick mig att börja skratta XP), can you scream louder?” Så vi skrek igen… och det var verkligen högt. Mana kom inspringande med en vattenflaska (som tydligen hade en liten kjol på) i handen och kastade ut den i publiken. Man kunde se hur hela publiken desperat försökte fånga den, jag avundas den som lyckades fånga den. Och så började dem att spela Happy Birthday (fast i en mycket häftigare och mer M10M-aktigare version) och hela publiken sjöng med för full hals, medan Mana dansade till den, vilket var så otroligt gulligt. ^^
Efteråt lämnade dem scenen igen. Hela publiken stod kvar och skrek efter dem att komma tillbaka igen, men nu blev det ingen mer musik… ;_;
Snart kom en man som tydligen arbetade för Neotokyo upp på scenen, och välkomnade Mana, som också sedan kom ut. Tydligen hade en present arrangerats från fansen till Mana från något forum på internet, tror jag. En kvinna från publiken kom upp på scen med Manas presenter och överlämnade dem till honom. Han såg väldigt tacksam ut (eller hur man nu ska kunna beskriva hans uttryckslösa ansikte) och bugade åt publiken som tack. Presenten bestod av en bok med signaturer från fansen, blå blommor (såg inte vilken sort), och ett svart gökur.
Sen blev det dags för lotteridragningen av de 20 lyckliga personerna som fick komma backstage. K kom in på scenen med en liten burk med Moi dix Mois-märket på, och tydligen låg namnen på dem som anmält sig till det där inuti. Killen från Neotokyo förklarade var någonstans de som fått sitt namn draget skulle samlas, men bara på tyska. Lite skumt tycker jag, med tanke på att de som drogs säkert inte var tyskar allihop.
Mana drog lotterna en efter en och Neotokyo-killen ropade upp dem i mikrofonen, och lite här och var i publiken kunde man höra förtjusta skrik. De flesta som drogs var tjejer, men åtminstone 3 stycken var killar. Jag själv hade ingen tur, och fick inte komma med backstage, men jag blev inte så upprörd som vissa fans som till och med började gråta. Det kan jag inte riktigt förstå. Det är synd, men det kommer nästan alltid en ny chans.
Innan K och Mana sedan lämnade scenen så nästan hånlog K lite grann (men på ett ganska gulligt och inte alls ovänligt sätt) medan han hällde ut de återstående lapparna ur burken ner på golvet. Jag bara skrattade. :P
Vad som sedan hände backstage har jag ingen aning om, men jag har hört att en tjej tydligen fick krama Mana-sama (åh, om det ändå varit jag XP).
Till sist vill jag bara säga att Moi dix Mois nog har de bästa medlemmarna någonsin nu. Jag vill inte byta ut någon av dem, då de fungerar så bra tillsammans. Konserten har också påverkat mitt tycke kring K, innan tyckte jag inte att han var så intressant, men nu asdiggar jag honom verkligen. ;) Jag ser fram emot fler skivsläpp från Moi dix Mois och hoppas att alla andra på konserten hade lite kul som jag.
Moi dix Mois Europe Tour 2006 - Beyond the Gate: Live i Berlin 19 Mars 2006
Till att börja med så hade jag åkt till Berlin tillsammans med min pappa den 17 Mars, så vi hade någon dag på oss att lära oss hitta i tunnelbanan, se på lite olika sevärdheter, och så till sist gå på konserten… Jag minns att jag var fruktansvärt nervös, men nervositeten släppte när jag kommit dit. När vi kom dit fick vi stå och vänta en stund tills vi blev insläppta, för att sen stå och köa en lång stund. Det gick såklart an, men det blev rätt jobbigt efter en stund eftersom att folk i kön rökte lite här och var. Äckligt >.<
Så till sist kom vi in till säkerhetskontrollen och dem kollade oss, och tog pappas kamera (i förvaring tills efter konserten). Sen var det dags att köa igen, för att komma fram till garderoben och toaletterna. Det tog sin lilla tid, men vi kom in och in i konsertsalen där redan väldigt många hade samlats. Jag hade ingen chans att komma närmast scenen, men det ville jag inte heller, eftersom att jag inte trivs med att trängas bland folk. Så jag höll mig lite längre bak, en sådär 10-15 meter från scenen skulle jag gissa. Men innan konserten började passade jag på att gå till det lilla ståndet i ena hörnet av salen för att köpa lite Moi dix Mois-prylar. Om jag nu inte fick chansen att komma riktigt nära Mana, så var det väl lika bra att köpa lite prylar för att stödja honom i alla fall… Det fanns så mycket att välja på, och självklart hade jag velat ha allt, men man kan ju inte få allt här i världen. Jag köpte den stora postern (som kanske är en sådär 1,5 x 1 m stor eller nåt… jag har svårt för att mäta storlek utan måttband.), ett set med 5 st knappar (1 på K, 1 på Seth och 3 på Mana) och den gamla skivan Dix Infernal (som var de enda skivan jag saknade). Så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte t-shirten från konserten… Annat som man kunde köpa var ett Moi dix Mois-märke att sätta på väskan (eller tröjan, vad man nu ville), ett stort och svart Moi dix Mois-ljus, de 2 DVD-erna från Dix Infernal-konserten och Invite to Immorality-konserten, och så självklart den nya skivan Beyond the Gate.
Nu kom den drygaste biten av hela konserten: väntan på att konserten skulle börja. Jag tror att jag stod och väntade i en timme… eller möjligtvis lite mer. Men hade man tråkigt kunde man alltid ställa sig och titta lite på alla vackra människor som var där X3
Innan konserten började kom det upp några snubbar och stämde instrumenten, då bland annat Manas gitarr och K’s gitarr. Det var några som jublade redan då, men jag bara skakade på huvudet och återgick till att vänta.
Till sist släcktes hallen ner helt, och The other Side in Blood började spelas. Under tiden som låten spelades kom bandmedlemmarna in på scenen, först Mana, sedan supportmedlemmarna Sugiya och Hayato, K och till sist Seth. Jag stirrade verkligen som en dum kossa (åtminstone känner jag mig som det såhär nu i efterhand O.o) på allihop, dem var så vackra, och dessutom stod dem verkligen bara några meter framför mig, de var inte bara på bild eller ”film”. Alla hade på sig sina Beyond the Gate-kostymer, men Mana hade dock inte på sig den stora blå rocken, för det hade verkligen blivit för varmt. Sugiya hade någon slags mörk rock på sig, och något i ansiktet (mer exakt pannan), men jag kunde inte se så himla väl eftersom att han stod lite bakom Seth. När jag ändå håller på och beskriver var någonstans Sugiya stod är det väl bäst att jag förklarar var de andra stod med. Mana stod längst till höger (som vanligt), Seth i mitten, och K längst till vänster. Snett åt vänster bakom Seth stod Sugiya och ungefär bakom Seth satt Hayato vid trummorna. Hayato hade stort och ganska färgfullt rött hår och man skulle väl kunna beskriva honom som ett stort energiknippe, han såg så glad ut hela tiden. Tråkigt nog kunde jag inte riktigt se vad han hade på sig eftersom att nästan hela hans kropp (utom huvudet då…) skymdes av trummorna.
När introlåten slutat började dem genast att spela deus ex machina (som blivit en av mina favoritlåtar), och snacka om att det var en bra start! Hela publiken (och Moi dix Mois med) rockade verkligen loss till den här låten. Det var mycket headbanging och allmänt vilt på scenen. Till och med Mana rockade verkligen loss ordentligt. ^_^
Efter den låten lugnade dem sig lite, men inte direkt mycket. De spelade unmoved och vain om jag inte tar fel. Jag måste verkligen tillägga att Seth är en fantastisk sångare. Han rörde sig, headbangade och sjöng samtidigt, och det förvånade mig väldigt mycket. Efter att bara ha kollat på bilderna på Seth tidigare, förväntade jag mig en ganska lugn och sansad, kanske till och med en lite tråkig, person. Därför blev jag verkligen förvånad och positivt överraskad av att höra sådan entusisam från honom. Jämfört med Juka är Seth minst 10 gånger bättre, och jag saknar inte Juka särskilt mycket så här efteråt.
Sedan kom äntligen en lite äldre låt, nämligen Night Breed. Och även här var Seth flera gånger bättre än Juka. Jag har lite svårt för att hålla koll på alla låtarna som spelades, så det kan hända att jag missar något…
Det var en liten kort paus innan Deflower, om jag minns rätt, då vissa i publiken redan började sjunga Happy Birthday för Mana, men jag själv sjöng inte med, för det kändes lite underligt om inte bandet planerat något speciellt på den här punkten. Så när Deflower hade börjat spelas så sjöng några i publiken, vilket jag tror förvånade Mana lite grann, och det lät lite underligt när bandet samtidigt försökte spela. Men efter en stund la alla av eftersom att de märkte att låten börjat. Så turligt nog blev det ingen större katastrof.
Senare har jag för mig att dem spelade forbidden, Ange, Pessimiste, Perish och the Prophet, underbara låtar med underbar musik.
Under någon låt (mitt minne är verkligen kasst…) stod både Seth, K, Sugiya och Mana tillsammans längst fram i mitten och spelade en liten stund, varav det kom massor av uppspelta skrik från publiken.
Någon stans i mitten av konserten pratade K med publiken, först sa han något på tyska, jag tror det var om hur vi mådde eller nåt, jag kan knappt någon tyska alls så jag är inte säker. Vi skrek i alla fall glatt till svar. Sedan bestämde han sig tydligen för att presentera bandet, för han började ungefär så här: ”Let me introduce the members of Moi dix Mois to you.” ”On bass… Sugiya!” och hans engelska var verkligen felfri! Han måste ha övat på uttalet väldigt mycket. Det gör mig glad att få veta. ^^ Sedan fortsatte han med: ”On drums… Hayato!” och ”On vocals… Seth!”. Efter varje presenterad medlem följde en stor applåd. Sedan sa Seth, på en lite mindre fint uttalad engelska (men endå fullt förståelig): ”On guitar and voice… K!” Och till sist presenterade K Mana-sama: ”Moi dix Mois leader and on guitar… Mana-sama!” Självklart fick Mana de största applåderna… XP
Framåt slutet av konserten sa Seth att det bara var 3 sånger kvar, det kändes nästan som om det bara gått en kvart, fast när jag tittade på min klocka hade det gått ungefär 1,5 timme. Jag vet att de spelade Eternally Beyond och sedan deus ex machina en gång till (åh, lycka ^^). När den sista sången slutat (jag minns inte riktigt vilken låt det var), lämnade bandet scenen. Publiken började vilt att ropa ”Encore! Encore!”, ”Moi dix Mois! Moi dix Mois” och ”Mana! Mana! Mana!”, men efter en stund började jag förlora hoppet om att de skulle komma och spela något mer, dock visste jag att Mana skulle komma ut och dra vinnarna i ”backstage-tävlingen”.
Efter en liten stund kom K, Seth, Sugiya och Hayato ut igen (ni kan tänka er hur lycklig man blev av att de kom ut igen :P), men inte Mana. Jag anade redan vad som skulle hända. Och mycket riktigt, K frågade publiken: ”What day is it today?” och alla vrålade ”Mana-sama’s Birthday!”.
”Riight, it’s Mana-sama’s birthday today! But where is Mana-sama?” frågade han oss, medan Seth bara stod där och såg förvånad ut.
”If you scream his name loud enough, I’m sure he’ll come back. I’m counting to 3. 1…2…3!”
Alla I publiken skrek “MANA-SAMA!” Ingen Mana kom, och K bara suckade och skakade på huvudet. ”No, no, no, that wasn’t loud enough (egentligen sa han ”roud”, vilket fick mig att börja skratta XP), can you scream louder?” Så vi skrek igen… och det var verkligen högt. Mana kom inspringande med en vattenflaska (som tydligen hade en liten kjol på) i handen och kastade ut den i publiken. Man kunde se hur hela publiken desperat försökte fånga den, jag avundas den som lyckades fånga den. Och så började dem att spela Happy Birthday (fast i en mycket häftigare och mer M10M-aktigare version) och hela publiken sjöng med för full hals, medan Mana dansade till den, vilket var så otroligt gulligt. ^^
Efteråt lämnade dem scenen igen. Hela publiken stod kvar och skrek efter dem att komma tillbaka igen, men nu blev det ingen mer musik… ;_;
Snart kom en man som tydligen arbetade för Neotokyo upp på scenen, och välkomnade Mana, som också sedan kom ut. Tydligen hade en present arrangerats från fansen till Mana från något forum på internet, tror jag. En kvinna från publiken kom upp på scen med Manas presenter och överlämnade dem till honom. Han såg väldigt tacksam ut (eller hur man nu ska kunna beskriva hans uttryckslösa ansikte) och bugade åt publiken som tack. Presenten bestod av en bok med signaturer från fansen, blå blommor (såg inte vilken sort), och ett svart gökur.
Sen blev det dags för lotteridragningen av de 20 lyckliga personerna som fick komma backstage. K kom in på scenen med en liten burk med Moi dix Mois-märket på, och tydligen låg namnen på dem som anmält sig till det där inuti. Killen från Neotokyo förklarade var någonstans de som fått sitt namn draget skulle samlas, men bara på tyska. Lite skumt tycker jag, med tanke på att de som drogs säkert inte var tyskar allihop.
Mana drog lotterna en efter en och Neotokyo-killen ropade upp dem i mikrofonen, och lite här och var i publiken kunde man höra förtjusta skrik. De flesta som drogs var tjejer, men åtminstone 3 stycken var killar. Jag själv hade ingen tur, och fick inte komma med backstage, men jag blev inte så upprörd som vissa fans som till och med började gråta. Det kan jag inte riktigt förstå. Det är synd, men det kommer nästan alltid en ny chans.
Innan K och Mana sedan lämnade scenen så nästan hånlog K lite grann (men på ett ganska gulligt och inte alls ovänligt sätt) medan han hällde ut de återstående lapparna ur burken ner på golvet. Jag bara skrattade. :P
Vad som sedan hände backstage har jag ingen aning om, men jag har hört att en tjej tydligen fick krama Mana-sama (åh, om det ändå varit jag XP).
Till sist vill jag bara säga att Moi dix Mois nog har de bästa medlemmarna någonsin nu. Jag vill inte byta ut någon av dem, då de fungerar så bra tillsammans. Konserten har också påverkat mitt tycke kring K, innan tyckte jag inte att han var så intressant, men nu asdiggar jag honom verkligen. ;) Jag ser fram emot fler skivsläpp från Moi dix Mois och hoppas att alla andra på konserten hade lite kul som jag.