(no subject)

[incendiare]

Det här år är bättre än förra året, såtillvida. Jag tycker om mina klasser. Svenska är häpnadsväckande, naturligtvis, och jag njuter tyska, men jag tror att min professor hatar mig eller något. När jag säga något i klass, tittar hon på mig och om hon säger inget, säger hon något plumpt istället. Häromdagen, lärde hon oss länder på tyska och ville spela ett spel. Hon skulle säga ett land och vi skulle säga någons namn som kommer från landet. Hon blev uttråkad, så hon ville oss att säga ett namn av en TV-kändis och hon skulle gissa var personen kommer från. Det där är enkelt, nej? Ingen sa något, däremot, så jag tänkte säga något. När jag sa Göran Persson, sa hon, "Jag vet inte som det där är." Det var kusligt. Jag sa då (på tyska), "Göran Persson kommt aus Schweden," och hon glodde och sa, "Vad du säger än." Va? I alla fall... två dagar senare, skrev vi en mitt på terminen, den första tentan för vi har två stora tentor, redan. Synbarligen, fick jag det högsta betyg, 98, som är trist för jag har varit sjuk och trodde att jag inte skulle göra bra på grund av det. Nu, är jag förvirrad för jag trodde att hon tycker att jag är en stekare, men människor tycker att hon tycker annorlunda.

Musik är rolig. Vi lyssna på musik och min professor är så älskvärd. Vi har en tenta om en vecka och jag hoppas att jag ska göra bra på det. Lingvistik är okej. Jag fick 100 på varje läxa, såtillvida. Jag vet att den där klass ska bli svårare. Skandinavisk är löjeväckande, däremot, Jag hörde att professoren tycker inte om att lära och jag tror att jag kan se det där. I går, lärde oss hur att uttala allt på isländska på fem minuter och alla var så bortkomna. Mina anteckningar har aldrig varit så bökiga. Han pratar så snabbt och du måste uppehåller. Ugh.

Jag kan inte vänta till fredag för jag kan åka hemåt för Thanksgiving. Det där låter ironiskt och jag kan inte tro det, men det skulle vara fint.