(no subject)

Dec 29, 2007 17:40

 Fötter fryser
när de barfota tar sig
framåt
i en betong klädd korridor
Händer travar längs väggarna
försöker hålla upp
den tunga kroppen
och inte kollapsa
på hårt och kallt golv

Sällskap håller ett hårt grepp
om din beniga armbåge
drar dig framåt
åt samma destination
Tunga andetag
klumpiga fotsteg
för fötterna är plötsligt
förstora för kroppen

Om du någonsin trott du var normal
har alla tankar om det
slagits ur kroppen
och lämnat lila märken
Runt ögonen är det svart
och du sneglar på ägaren
av handen runt armen

Du vill skrika ut
det här är orättvist
men på något sätt
har alla protester blivit stumma

Och när du äntligen kollapsar
på en hård stol
och kollar genom glaset
mot friheten du själv berövat dig
där sitter en spegelbild
den vackraste du någonsin sett

Men spinder linkande fingrar
du hastigt griper tag
i livlinan
komunikationen med utvärlden
Du flåsar in i luren
Rädda mig, rädda mig
Och din spegelbild gråter
en hand mot rutan
skakar på huvudet
Bli frisk min älskling, frisk

*Don't think this can be translated that well...*

dikt

Previous post Next post
Up