Poem- We don't know anything about you

[imissimissyou]

Sängen är mjuk
under våra
tonårs kroppar
Stirrar in i spegeln
framför oss
där vi ser oss
sitta tyst

Vi vet inget om dig
erkänner en av er tyst
och möter min blick
i spegeln
Jag är en tyst person
har inte mycket att erkänna

Och trots att det var sjukt så log jag tyst för mig själv.
Jag är en privat person

Någon rör sig i sängen
och kollar på mig
Jag ser det i spegeln
Vad vill ni veta?
ett tyst skratt från er
och ni rycker på axlarna

Jag har aldrig mycket att säga ändå

____________________________

The bed is soft
under our
teenaged bodies
Looking into the mirror
before us
we see ourselves
sitt quietly

We don't know anything about you
one of you confess quietly
and meet my gaze
in the mirror
I'm a quiet person
don't have much to say

And even though it was sick, I smiled quietly to myself.
I'm a private person

Someone moves in the bed
and look at me
What do you want to know?
a quiet laugh from you
and syou hrug your shoulders

I never had much to say anyway

*
*
*
*
*
*
Just something I wrote quickly in Swedish and then decided to translate it. It's about what happened at my friend's house yesterday, and somehow my mood got tangled up in there too...