(no subject)
Det jag allra helst vill göra är att sätta mig nånstans o ruttna bort, men den positiva delen av mig tillåter inte det. Hon tvingar mig att gå ut o sysslesätta mig, tänka på annat, försöka gå vidare.
Jag vill egentligen sitta o gråta sönder mig själv, men hon skulle ge mig dåligt samvete.
Jag lyckades äta lite frukost hos Anna imorse iaf...
Däremot är det fortfarande sjukt svårt o somna på kvällen, har så många tankar som virrar omkring. Caféscenen spelas upp om o om igen o varje gång känns det som om luften går ur mig.
Så länge jag inte är ensam överlever jag nog mig själv, allra helst skulle jag vilja ha någon hos mig dygnet runt för att slippa tänka...
Om någon känner att denne vill komma o bo hos mig ett tag, feel free!