Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.
Jag har precis läst ut Eli Levéns bok "Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.". Så fantastisk bok! Verkligen grym! Språket är typ som ett konstverk och boken känns ganska köttig, vilket typ bara gör den vackrare. För att fatta mig kort så kan jag säga såhär: framsidan passar!
Boken handlar om Sebastian som inom sig bär på en Ellie. Sebastian träffar Andreas och blir kär, eller kär kanske är fel ord. Han blir typ beroende, som besatt, av Andreas!
Som läsare så älskar en typ alla karaktärer. Eller kanske inte, men en älskar åtminstone beskrivningarna av dem. Sebastian är nog den enda som verkar "god". H*n är absolut en ut av de mest intressanta karaktärerna jag läst om på länge. Så komplex. Jag vill typ berätta hela boken, men det klarar jag helt ärligt inte av just nu så jag kör bara på slutet. Men oroa er inte, ni som inte läst den alltså, för jag gör ett cut så allt ni behöver göra är att hålla er borta från vänster musknapp. ^^ (Ni som inte tror att ni kommer läsa den, gör det ändå! Det samma gäller boken "Egalias Döttrar" av Gerd Brantenberg btw.)
Slutet av boken är så sjukt fantastiskt! Det fick mig nästan att bli tårögd. Det är så fint att Sebastian dör, men Ellie får leva vidare. Det är också fint att Ellie inte glömmer Sebastian utan att han får finnas kvar. Som ett minne. Jag trodde verkligen att Ellie aldrig skulle få vara och att hon skulle dö i Sebastians kropp, men som tur var så blev detta inte hennes öde. Men vad hände med Andreas? Han sa ju till S att han måste skaffa fitta för Andreas inte var bög, men även om det är sjukt elakt (och så jävla mycket båg!) så visste han ju inte att S är E. Undra om de fick ihop det? Förmodligen inte, det verkade inte så. Det verkade som att hela Ss liv var ett minne blott för E. Fantastisk bok!