Lenora på svenska- Ett
Jag hade skrivat en lite saga omkring min roman heter Lenora:
Dagen var slut när Doktor Christine Lanway, som också heter Christopher, har kommit hem till hennes fru, som heter Lenora. Christine och Lenoras liv är lungt och bra. Ibland pratar dom och spelar chess och äter middag, utan förargelse. Men Christine ler inte, även när hon är glad, eftersom hon tror att en ansiktssuttryck av en duktig person, och bara en idiot ler för ingeting. Men Lenora ler alltid, när henne ser Christine, för Christine är hennes hemlig kärlek. Henne ler för kärlekens skull, även att Christine vet inte att hennes fru känner den här känslan.
Christine är alltid spännt eftersom henne måste dölja att hon är en kvinna. Som jag hade sakt, hon heter Christopher i världen, men i Lenoras hem, hon är bara Christine. Men Lenora har en hemmlighet hon kan inte säga det, även till Christine. Att hon är en Djävul, en Succubus äter kärleken som en person äter mat. Kanske hon är mer spännt än Christine, men Lenora är en kvinna som ler. Christine känner inte, hennes tankar och hennes problem.
“Min kära doktor,” Lenora sade över middag, “hur mår du? Du ser ut som döden, så vitt och ledsen.”
“Det är ingeting, Lenora,” hon sade, “jag är trött och skulle vilja sova.”
“Var det doktor Vorst igen? Han är en elak man, önskar han var död.”
“Säg inte det, det är inte snällt sakt .”
“Men det är sant. Jag tror att han är djävulens stämma.” Hon sade det eftersom hon vet att han var, verkligen, en Incubus.
“För Guds skull, pratar inte om doktor Vorst. Jag vet han är en dum och ilsken man, men det är mitt problem, inte ditt.”
Lenora ler igen, men hennes lende var ledsen. “Jag bry mig om dig. Varje dag tänker jag på vad du gör.”
“Oroa dig inte. Allting är fint just nu. Jag ska gå och sova och mitt huvud ska inte göra ont längre.”
.