(no subject)
Tror inte jag har nämnt det här (...?), men Arbetförmedlingen slussade i våras in mig i någon slags kurs för funktionshindrade (en kategori som jag tydligen passar in i) på något ställe som heter Iris Hadar, och jag hamnade i kö för att få börja gå där. De sa att jag skulle få komma in någon gång i oktober, men det flyttades fram till augusti. Närmare bestämt den fjortonde - på måndag.
Om ni frågade vad den här kursen ska gå ut på, skulle jag inte kunna svara något vettigt... Jag var där en gång på ett litet informationsmöte, men nu kan jag inte minnas särskilt mycket av vad som sas. Kursen ska tydligen börja med någon slags utvärdering på vad som är just mina behov, och sedan ska allt annat utformas efter det. Det låter ju bra, men det gör också att jag inte kan få något grepp om det alls förrän det börjar, och det kan vara ganska irriterande.
I alla fall, man går där i ett halvår till ett år, heltidsstudier från... vad det nu kan ha varit... 8.30 till 15.30 varje vardag. Syftet är att kursen ska vara en väg in i arbetslivet för sådana med speciella behov. Och det har jag ju, hur funktionshindrad jag än inte är.
Det börjar kännas nervöst nu, men samtidigt är jag glad för att det äntligen händer något i vår nära nog meningslösa vardag. Att lämna Emelie ensam hemma under dagarna är stort, eftersom något liknande inte har hänt under hela vårt förhållande. Det känns väldigt vemodigt, och även om vi har varit hos varandra konstant i nästan två år, vill jag inte riktigt vara ifrån henne. :( (PS. M ♥ E) En annan grej som blir en svår omställning är, förstås, dygnsrytmen. Den kommer bli normal nu. Shit.
Och på tal om det, sitter jag och skriver det här klockan 02:44. Och den här helgen blir det tidningsbärande. Hur hård kommer inte den smällen bli när jag ska till Iris Hadar klockan 10:00 på måndag. *skakar på huvudet*
Men det var väl allt jag hade att säga, så jag går väl och lägger mig snart (yeah right). Godnatt.
Om ni frågade vad den här kursen ska gå ut på, skulle jag inte kunna svara något vettigt... Jag var där en gång på ett litet informationsmöte, men nu kan jag inte minnas särskilt mycket av vad som sas. Kursen ska tydligen börja med någon slags utvärdering på vad som är just mina behov, och sedan ska allt annat utformas efter det. Det låter ju bra, men det gör också att jag inte kan få något grepp om det alls förrän det börjar, och det kan vara ganska irriterande.
I alla fall, man går där i ett halvår till ett år, heltidsstudier från... vad det nu kan ha varit... 8.30 till 15.30 varje vardag. Syftet är att kursen ska vara en väg in i arbetslivet för sådana med speciella behov. Och det har jag ju, hur funktionshindrad jag än inte är.
Det börjar kännas nervöst nu, men samtidigt är jag glad för att det äntligen händer något i vår nära nog meningslösa vardag. Att lämna Emelie ensam hemma under dagarna är stort, eftersom något liknande inte har hänt under hela vårt förhållande. Det känns väldigt vemodigt, och även om vi har varit hos varandra konstant i nästan två år, vill jag inte riktigt vara ifrån henne. :( (PS. M ♥ E) En annan grej som blir en svår omställning är, förstås, dygnsrytmen. Den kommer bli normal nu. Shit.
Och på tal om det, sitter jag och skriver det här klockan 02:44. Och den här helgen blir det tidningsbärande. Hur hård kommer inte den smällen bli när jag ska till Iris Hadar klockan 10:00 på måndag. *skakar på huvudet*
Men det var väl allt jag hade att säga, så jag går väl och lägger mig snart (yeah right). Godnatt.