Essay on Asatru
Till er som går kursen Religionsvetenskap A och är medlemmar i grupp 2:
Här kan ni hitta mitt PM Forn sed i vår tid.
Saga Sunniva Bergh
Forn sed i vår tid
Om asatro i dagens samhälle
Introduktion
Genom arkeologiska, historiska och mytologiska källor och lämningar har dagens människor fått en möjlighet att stifta bekantskap med den tro som härskade i Sverige före kristendomens intåg; nämligen tron på en grupp gudomar som kallas asar och vaner. Denna fornskandinaviska gudalära skiljer sig dock på många punkter ifrån den asatro som utövas i vårt samhälle idag. Modern asatro kan klassificeras som en nypaganistisk rörelse, det vill säga en rörelse som strävar efter att i någon form återupprätta den forna seden utan att för den sakens skull behöva avskärma sig från det nutida samhället. Enkelt uttryckt kan man säga att nypaganisten som regel har en panteistisk eller polyteistisk världsbild, samt att han eller hon underlåter att handla på så sätt att någon annan skadas[1]. Asatron, som också kallas också ”forn sed” eller ”den gamla seden”, kan beskrivas som en naturnära andlighet[2] som grundar sig dels på nedtecknade mytologiska berättelser om den fornnordiska gudavärlden och dels på skandinavisk kulturhistoria med fokus på gamla levnadssätt, seder och bruk.
För att underlätta studien väljer jag att hädanefter benämna personer som följer den forna seden för asatroende eller asatrogna, oavsett hur mycket eller lite de låter asatron påverka sina dagliga liv.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att i korta drag presentera den moderna asatrons bakgrund, ideologi och trosutövande, samt att beskriva organisationen Sveriges Asatrosamfund och dess riktlinjer och stadgar. Frågan jag i första hand koncentrerar mig på att försöka besvara är: Vad innebär det att vara asatroende i dagens samhälle och på vilka sätt yttrar sig tron i den till forn sed anslutna människans liv?
Analys
1. Bakgrund
Asatro, eller forn sed, är en efterlämning från och en vidareutveckling av den skandinaviska gudalära som härskade i Norden under tidig medeltid. Även om vi inte med säkerhet kan fastställa exakt vad denna forna livsåskådning omfattade och innebar för dåtidens människor, har åtminstone stora fragment av mytologin bevarats till eftervärlden och det vi idag vet om den forna asatron bygger till stor del på det material som återfinns i textsamlingar såsom Snorres Edda. Denna mytologi kännetecknas av tron på övernaturliga väsen i form av exempelvis asar och asynjor (manliga respektive kvinnliga gudagestalter), vaner (ett vackert och fredligt gudasläkte), jättar, naturväsen och oknytt. Bland de mest framträdande figurerna återfinns Oden, Tor, Frej, Freja, Loke och Balder. Världen som vi lever i kan enligt asatron delas in i nio olika riken, av vilka Asgård, Midgård och Hel kan sägas vara de viktigaste. Forntida asatroende trodde att den som dog i strid hamnade hos gudarna i Asgård, medan de som dog på annat sätt hamnade i dödsriket Hel. Lämningar från förr tyder på att asatron var ritualbaserad och att trosutövarna regelbundet genomförde blot - ritualer under vilka växter, djur och stundtals också människor offrades till gudomarna - för att förvissa sig om god skörd, framgång i strid, gynnsamt väder och annat. Under blotandet uttalades ofta vissa ord eller ramsor som troddes underlätta uppnåendet av en kontakt med gudomarna. Termen blot har inget med blod att göra, utan ordet tros stamma från det indoeuropeiska *bhle som betyder ”svälla, vara svullen” (jämför med engelskans bloat) eller, överfört till modernt språk, ”tillta, öka”, vilket då åsyftar att offrandet - förhoppningsvis - ökar den offrandes egendom eller tillförsikt.[3]
2. Asatro idag
Beteckningen ”forn sed” innefattar områden såsom kultur, etik, filosofi, mystik, historia och magi.[4] Läran innehåller drag av panteism - idén om att övernaturliga krafter manifesterar sig i naturen - och polyteism, vilket innebär tron på att flertalet olika gudar och gudinnor existerar.[5] Dyrkan av dessa verkar dock spela en förhållandevis liten roll inom asatron, åtminstone i jämförelse med exempelvis hinduismen och de abrahamitiska religionerna. De fornnordiska gudomarna kan upplevas på många olika sätt: Som personliga eller icke-personliga, som kraftkällor, som aspekter av ens personlighet, som symboler eller principer och som personifikationer av naturfenomen.[6] Den underdåniga relationen till Gud som existerar inom de abrahamitiska religionerna är inte så vanlig inom asatron, utan asar och vaner ses ofta som jämlikar och medskapelser istället för som överhögheter. Det är inte ovanligt att föredra en eller flera gudomar framför de andra och känna speciell samhörighet med denne.[7] Ceremonier och ritualer tillägnade gudomarna - oftast i form av blotande - kan vara en form av dyrkan, en bön om hjälp eller en form av inbjudan till gudomen att deltaga i den troendes dagliga liv. [8] Avgudabilder förekommer, ofta i form av trä- eller lerskulpturer.
Också naturen har en viktig plats i dagens asatro. Människan är, än så länge, totalt beroende av jordklotet för att överleva, och tron på naturens makter och krafter samt genomförandet av ritualer som högtidlighåller årstidsväxlingarna är utbredda aspekter av dagens asatro. I sina riktlinjer framhåller Sveriges Asatrosamfund människans ansvar för miljön: ”Naturen är inte bara en resurs, som man i bästa fall är rädd om, utan den forna seden ser oss som en del av naturen. Den ekologiska balansen är grundföreställningen för livet.” [9]
Modern asatro kan utövas på många olika sätt, men det finns inga budord eller trospelare att följa och heller inga fastställda och gemensamma sakrament, pilgrimsfärder, högtider eller heliga texter och sånger. Däremot finns det en del mer eller mindre allmänt förekommande former av gudsdyrkan och naturdyrkan: Förutom oregelbundna blotanden och böner, kan den asatroende ägna sig åt att studera eller berätta om mytologi och gammal sed, att spå i runor, att sejda, att försöka uppnå tranceliknande tillstånd med hjälp av nyschamanistiska tekniker, att tillbringa ett visst antal timmar eller dagar utomhus i syfte att försöka komma närmare naturen och att skapa hantverk och annat på fornskandinaviskt sätt. De flesta asatroende högtidlighåller också på något sätt jul, midsommar och valborgsmässoafton, vilka alla är högtider som kan länkas till forntiden. Gemensamma blot är då att föredra, eftersom det dessutom knyter sociala kontakter, vilket är viktigt inom asatron.[10]
3. Sveriges Asatrosamfund och andra organisationer för asatrogna
Sveriges Asatrosamfund, som med sina cirka 400 medlemmar är det största officiella sällskapet av svenska asatrogna eller asatroende, fungerar som en paraplyorganisation för en långt ifrån homogen skara medlemmar, som utifrån ett fåtal gemensamma riktlinjer är fria att själva forma och praktisera sin tro så att den skänker deras liv mening. Samfundet grundades 1994 och registrerades år 2000 som trossamfund också i rättslig mening. Inga statsbidrag utgår dock till föreningen så länge medlemsantalet understiger siffran 3000.
Asatrosamfundet är en rikstäckande, ideell riksförening med styrelse, stadgar och årsmöten, men de flesta verksamheter genomförs genom de självständiga, lokala föreningarna som går under namnet godeord. Samfundet strävar efter att utforma och erbjuda en utbildning till präst eller prästinna (gode respektive gydja), men än så länge genomförs ritualer och ceremonier helt enkelt av engagerade medlemmar.[11]
Sveriges Asatrosamfunds förordningar är ganska få, men inskrivet i stadgarna finns bland annat kravet på att föreningens medlemmar ska ha en demokratisk inställning, ta avstånd från rasism samt utöva sin religion i enlighet med Sveriges lagar. Offrandet av djur och användandet av droger under religiösa ceremonier är förbjudet - med undantag för konsumtion av öl, mjöd och vin.[12] Riktlinjerna för samfundet och förklaringen till vad som avses med begreppet forn sed kan sammanfattas i åtta punkter, nämligen:
- en aktiv tro på, och blotande till, våra nordiska gudar och naturväsen.
- en individuell gudsuppfattning där varje medlem äger rätt att blota till sin fulltrogne.
- att levandegöra och vidareförmedla den forna seden, folktron och skaldekonsten.
- att utöva seden samman med våra gudar och naturväsen i samklang med naturens årsväxlingar och högtider knutna till människans livslopp.
- att utforska och bevara den folkliga magins traditioner, såsom örtmagi (läkekonst), de klokas kunskaper och skyddsrunor till skydd för familj, hem och bohag.
- att bevara och vidareförmedla traditionellt hantverkskunnande.
- att bevara och vidareförmedla traditionell bryggnings- och matkultur.
- att främja folkmusik och folkdans i dess olika former.[13]
I och med de löst formulerade trossatserna och det faktum att det inte finns några regler som talar om hur medlemmarna ska leva sina liv, är den troende individen fri att i stor utsträckning själv formulera sin exakta uppfattning om vad asatron innebär; till exempel i frågan om vad som sker efter döden.[14]
Vad ägnar sig då samfundets medlemmar åt, och varför? Målet för Sveriges Asatrosamfund är att ”hitta ett sätt att tillämpa den forna seden i nutid”.[15] Verksamheten är i första hand inriktad på personlig andlig utveckling, bevarandet och utförandet av gamla praktiker såsom runmagi och sejdkonst, människans existerande i samklang med naturen, gammal visdom och vett som basis för människans moral, samt praktiserandet av forna kulturtraditioner inom områdena konst, hantverk och odling. [16] Liksom i de flesta trosläror framhålls social gemenskap som något mycket viktigt och därför inbjuder samfundet till gemensamma blotanden, däribland ett vårblot ute vid Uppsala högar.
Det finns också andra trosföreningar som bygger på den fornskandinaviska religionen. Exempel på dessa är Breidablick-Gildet, Telge Fylking, Fröjslunda Världshus, Lidskjalf orden, Samfälligheten för Nordisk Sed och Svensk Hednisk Front. Dessa - och andra ej nämnda organisationer som också cirklar kring asatro - har dock färre medlemmar än Sveriges Asatrosamfund och en del av dem är politiska snarare än religiösa, så därför har jag valt att inte ta upp någon av dem i detalj.
Sammanfattning
Modern asatro är till stor del fokuserad på livet vi lever här och nu och strävar mer efter att vidareförmedla och levandegöra de gamla sederna än att återgå till den sortens liv som våra förfäder levde. Det finns ingen enhetlig ideologi att följa, men gemensamma rättesnören för de flesta asatrogna verkar vara vördnad inför och en känsla av samhörighet med naturen, högtidlighållande av vissa kalendertidpunkter, blotande och ett allmänt intresse för gamla seder och bruk.
Referenser
Litteratur
Frisk, Liselotte: Nyreligiositet i Sverige. Bokförlaget Nya Doxa, Nora 1998.
Näsström, Britt-Mari: Blot - Tro och offer i det förkristna Norden. Norstedts Förlag, Stockholm 2001.
Skott, Fredrik: Asatro i tiden. Språk- och folkminnesinstitutet, Göteborg 2000.
Webbsidor
Svenska Asatrosamfundets hemsida: http://www.asatrosamfundet.se. 2007-05-14 t.o.m. 2007-05-20.
Muntliga källor
Hallgren, Henrik (ordförande i Sveriges Asatrosamfund): Radioprogrammet Vid dagens början. 2007-01-27, kl. 06:03.
[1] Frisk: Nyreligiositet i Sverige, s. 147
[2] Hallgren: Vid dagens början.
[3] Näsström: Blot, s. 28.
[4] http://www.asatrosamfundet.se/biblioteksssidor/artiklar/samfundspres.html#vadSA (2007-05-20)
[5] Frisk, s. 151
[6] Skott: Asatro i tiden, s. 24-26
[7] Skott, s. 26
[8] Skott, s. 30
[9] Skott s. 27-28, http://www.asatrosamfundet.se/omsamfundssidor/vadvillvi.html#modasa (2007-05-20)
[10] Skott, s. 28-31
[11] Frisk, s. 150
[12] http://www.asatrosamfundet.se/omsamfundssidor/stadgar.html (2007-05-20)
[13] http://www.asatrosamfundet.se/omsamfundssidor/riktlinjer.html (2007-05-20)
[14] Frisk, s. 151, http://www.asatrosamfundet.se/tingsplatssidor/fragorsvar.html (2007-05-20)
[15] http://www.asatrosamfundet.se/tingsplatssidor/fragorsvar.html (2007-05-20)
[16] http://www.asatrosamfundet.se/biblioteksssidor/artiklar/samfundspres.html#vadgorviiSA (2007-05-20)
Här kan ni hitta mitt PM Forn sed i vår tid.
Saga Sunniva Bergh
Forn sed i vår tid
Om asatro i dagens samhälle
Introduktion
Genom arkeologiska, historiska och mytologiska källor och lämningar har dagens människor fått en möjlighet att stifta bekantskap med den tro som härskade i Sverige före kristendomens intåg; nämligen tron på en grupp gudomar som kallas asar och vaner. Denna fornskandinaviska gudalära skiljer sig dock på många punkter ifrån den asatro som utövas i vårt samhälle idag. Modern asatro kan klassificeras som en nypaganistisk rörelse, det vill säga en rörelse som strävar efter att i någon form återupprätta den forna seden utan att för den sakens skull behöva avskärma sig från det nutida samhället. Enkelt uttryckt kan man säga att nypaganisten som regel har en panteistisk eller polyteistisk världsbild, samt att han eller hon underlåter att handla på så sätt att någon annan skadas[1]. Asatron, som också kallas också ”forn sed” eller ”den gamla seden”, kan beskrivas som en naturnära andlighet[2] som grundar sig dels på nedtecknade mytologiska berättelser om den fornnordiska gudavärlden och dels på skandinavisk kulturhistoria med fokus på gamla levnadssätt, seder och bruk.
För att underlätta studien väljer jag att hädanefter benämna personer som följer den forna seden för asatroende eller asatrogna, oavsett hur mycket eller lite de låter asatron påverka sina dagliga liv.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att i korta drag presentera den moderna asatrons bakgrund, ideologi och trosutövande, samt att beskriva organisationen Sveriges Asatrosamfund och dess riktlinjer och stadgar. Frågan jag i första hand koncentrerar mig på att försöka besvara är: Vad innebär det att vara asatroende i dagens samhälle och på vilka sätt yttrar sig tron i den till forn sed anslutna människans liv?
Analys
1. Bakgrund
Asatro, eller forn sed, är en efterlämning från och en vidareutveckling av den skandinaviska gudalära som härskade i Norden under tidig medeltid. Även om vi inte med säkerhet kan fastställa exakt vad denna forna livsåskådning omfattade och innebar för dåtidens människor, har åtminstone stora fragment av mytologin bevarats till eftervärlden och det vi idag vet om den forna asatron bygger till stor del på det material som återfinns i textsamlingar såsom Snorres Edda. Denna mytologi kännetecknas av tron på övernaturliga väsen i form av exempelvis asar och asynjor (manliga respektive kvinnliga gudagestalter), vaner (ett vackert och fredligt gudasläkte), jättar, naturväsen och oknytt. Bland de mest framträdande figurerna återfinns Oden, Tor, Frej, Freja, Loke och Balder. Världen som vi lever i kan enligt asatron delas in i nio olika riken, av vilka Asgård, Midgård och Hel kan sägas vara de viktigaste. Forntida asatroende trodde att den som dog i strid hamnade hos gudarna i Asgård, medan de som dog på annat sätt hamnade i dödsriket Hel. Lämningar från förr tyder på att asatron var ritualbaserad och att trosutövarna regelbundet genomförde blot - ritualer under vilka växter, djur och stundtals också människor offrades till gudomarna - för att förvissa sig om god skörd, framgång i strid, gynnsamt väder och annat. Under blotandet uttalades ofta vissa ord eller ramsor som troddes underlätta uppnåendet av en kontakt med gudomarna. Termen blot har inget med blod att göra, utan ordet tros stamma från det indoeuropeiska *bhle som betyder ”svälla, vara svullen” (jämför med engelskans bloat) eller, överfört till modernt språk, ”tillta, öka”, vilket då åsyftar att offrandet - förhoppningsvis - ökar den offrandes egendom eller tillförsikt.[3]
2. Asatro idag
Beteckningen ”forn sed” innefattar områden såsom kultur, etik, filosofi, mystik, historia och magi.[4] Läran innehåller drag av panteism - idén om att övernaturliga krafter manifesterar sig i naturen - och polyteism, vilket innebär tron på att flertalet olika gudar och gudinnor existerar.[5] Dyrkan av dessa verkar dock spela en förhållandevis liten roll inom asatron, åtminstone i jämförelse med exempelvis hinduismen och de abrahamitiska religionerna. De fornnordiska gudomarna kan upplevas på många olika sätt: Som personliga eller icke-personliga, som kraftkällor, som aspekter av ens personlighet, som symboler eller principer och som personifikationer av naturfenomen.[6] Den underdåniga relationen till Gud som existerar inom de abrahamitiska religionerna är inte så vanlig inom asatron, utan asar och vaner ses ofta som jämlikar och medskapelser istället för som överhögheter. Det är inte ovanligt att föredra en eller flera gudomar framför de andra och känna speciell samhörighet med denne.[7] Ceremonier och ritualer tillägnade gudomarna - oftast i form av blotande - kan vara en form av dyrkan, en bön om hjälp eller en form av inbjudan till gudomen att deltaga i den troendes dagliga liv. [8] Avgudabilder förekommer, ofta i form av trä- eller lerskulpturer.
Också naturen har en viktig plats i dagens asatro. Människan är, än så länge, totalt beroende av jordklotet för att överleva, och tron på naturens makter och krafter samt genomförandet av ritualer som högtidlighåller årstidsväxlingarna är utbredda aspekter av dagens asatro. I sina riktlinjer framhåller Sveriges Asatrosamfund människans ansvar för miljön: ”Naturen är inte bara en resurs, som man i bästa fall är rädd om, utan den forna seden ser oss som en del av naturen. Den ekologiska balansen är grundföreställningen för livet.” [9]
Modern asatro kan utövas på många olika sätt, men det finns inga budord eller trospelare att följa och heller inga fastställda och gemensamma sakrament, pilgrimsfärder, högtider eller heliga texter och sånger. Däremot finns det en del mer eller mindre allmänt förekommande former av gudsdyrkan och naturdyrkan: Förutom oregelbundna blotanden och böner, kan den asatroende ägna sig åt att studera eller berätta om mytologi och gammal sed, att spå i runor, att sejda, att försöka uppnå tranceliknande tillstånd med hjälp av nyschamanistiska tekniker, att tillbringa ett visst antal timmar eller dagar utomhus i syfte att försöka komma närmare naturen och att skapa hantverk och annat på fornskandinaviskt sätt. De flesta asatroende högtidlighåller också på något sätt jul, midsommar och valborgsmässoafton, vilka alla är högtider som kan länkas till forntiden. Gemensamma blot är då att föredra, eftersom det dessutom knyter sociala kontakter, vilket är viktigt inom asatron.[10]
3. Sveriges Asatrosamfund och andra organisationer för asatrogna
Sveriges Asatrosamfund, som med sina cirka 400 medlemmar är det största officiella sällskapet av svenska asatrogna eller asatroende, fungerar som en paraplyorganisation för en långt ifrån homogen skara medlemmar, som utifrån ett fåtal gemensamma riktlinjer är fria att själva forma och praktisera sin tro så att den skänker deras liv mening. Samfundet grundades 1994 och registrerades år 2000 som trossamfund också i rättslig mening. Inga statsbidrag utgår dock till föreningen så länge medlemsantalet understiger siffran 3000.
Asatrosamfundet är en rikstäckande, ideell riksförening med styrelse, stadgar och årsmöten, men de flesta verksamheter genomförs genom de självständiga, lokala föreningarna som går under namnet godeord. Samfundet strävar efter att utforma och erbjuda en utbildning till präst eller prästinna (gode respektive gydja), men än så länge genomförs ritualer och ceremonier helt enkelt av engagerade medlemmar.[11]
Sveriges Asatrosamfunds förordningar är ganska få, men inskrivet i stadgarna finns bland annat kravet på att föreningens medlemmar ska ha en demokratisk inställning, ta avstånd från rasism samt utöva sin religion i enlighet med Sveriges lagar. Offrandet av djur och användandet av droger under religiösa ceremonier är förbjudet - med undantag för konsumtion av öl, mjöd och vin.[12] Riktlinjerna för samfundet och förklaringen till vad som avses med begreppet forn sed kan sammanfattas i åtta punkter, nämligen:
- en aktiv tro på, och blotande till, våra nordiska gudar och naturväsen.
- en individuell gudsuppfattning där varje medlem äger rätt att blota till sin fulltrogne.
- att levandegöra och vidareförmedla den forna seden, folktron och skaldekonsten.
- att utöva seden samman med våra gudar och naturväsen i samklang med naturens årsväxlingar och högtider knutna till människans livslopp.
- att utforska och bevara den folkliga magins traditioner, såsom örtmagi (läkekonst), de klokas kunskaper och skyddsrunor till skydd för familj, hem och bohag.
- att bevara och vidareförmedla traditionellt hantverkskunnande.
- att bevara och vidareförmedla traditionell bryggnings- och matkultur.
- att främja folkmusik och folkdans i dess olika former.[13]
I och med de löst formulerade trossatserna och det faktum att det inte finns några regler som talar om hur medlemmarna ska leva sina liv, är den troende individen fri att i stor utsträckning själv formulera sin exakta uppfattning om vad asatron innebär; till exempel i frågan om vad som sker efter döden.[14]
Vad ägnar sig då samfundets medlemmar åt, och varför? Målet för Sveriges Asatrosamfund är att ”hitta ett sätt att tillämpa den forna seden i nutid”.[15] Verksamheten är i första hand inriktad på personlig andlig utveckling, bevarandet och utförandet av gamla praktiker såsom runmagi och sejdkonst, människans existerande i samklang med naturen, gammal visdom och vett som basis för människans moral, samt praktiserandet av forna kulturtraditioner inom områdena konst, hantverk och odling. [16] Liksom i de flesta trosläror framhålls social gemenskap som något mycket viktigt och därför inbjuder samfundet till gemensamma blotanden, däribland ett vårblot ute vid Uppsala högar.
Det finns också andra trosföreningar som bygger på den fornskandinaviska religionen. Exempel på dessa är Breidablick-Gildet, Telge Fylking, Fröjslunda Världshus, Lidskjalf orden, Samfälligheten för Nordisk Sed och Svensk Hednisk Front. Dessa - och andra ej nämnda organisationer som också cirklar kring asatro - har dock färre medlemmar än Sveriges Asatrosamfund och en del av dem är politiska snarare än religiösa, så därför har jag valt att inte ta upp någon av dem i detalj.
Sammanfattning
Modern asatro är till stor del fokuserad på livet vi lever här och nu och strävar mer efter att vidareförmedla och levandegöra de gamla sederna än att återgå till den sortens liv som våra förfäder levde. Det finns ingen enhetlig ideologi att följa, men gemensamma rättesnören för de flesta asatrogna verkar vara vördnad inför och en känsla av samhörighet med naturen, högtidlighållande av vissa kalendertidpunkter, blotande och ett allmänt intresse för gamla seder och bruk.
Referenser
Litteratur
Frisk, Liselotte: Nyreligiositet i Sverige. Bokförlaget Nya Doxa, Nora 1998.
Näsström, Britt-Mari: Blot - Tro och offer i det förkristna Norden. Norstedts Förlag, Stockholm 2001.
Skott, Fredrik: Asatro i tiden. Språk- och folkminnesinstitutet, Göteborg 2000.
Webbsidor
Svenska Asatrosamfundets hemsida: http://www.asatrosamfundet.se. 2007-05-14 t.o.m. 2007-05-20.
Muntliga källor
Hallgren, Henrik (ordförande i Sveriges Asatrosamfund): Radioprogrammet Vid dagens början. 2007-01-27, kl. 06:03.
[1] Frisk: Nyreligiositet i Sverige, s. 147
[2] Hallgren: Vid dagens början.
[3] Näsström: Blot, s. 28.
[4] http://www.asatrosamfundet.se/biblioteksssidor/artiklar/samfundspres.html#vadSA (2007-05-20)
[5] Frisk, s. 151
[6] Skott: Asatro i tiden, s. 24-26
[7] Skott, s. 26
[8] Skott, s. 30
[9] Skott s. 27-28, http://www.asatrosamfundet.se/omsamfundssidor/vadvillvi.html#modasa (2007-05-20)
[10] Skott, s. 28-31
[11] Frisk, s. 150
[12] http://www.asatrosamfundet.se/omsamfundssidor/stadgar.html (2007-05-20)
[13] http://www.asatrosamfundet.se/omsamfundssidor/riktlinjer.html (2007-05-20)
[14] Frisk, s. 151, http://www.asatrosamfundet.se/tingsplatssidor/fragorsvar.html (2007-05-20)
[15] http://www.asatrosamfundet.se/tingsplatssidor/fragorsvar.html (2007-05-20)
[16] http://www.asatrosamfundet.se/biblioteksssidor/artiklar/samfundspres.html#vadgorviiSA (2007-05-20)