Filmupphämtning
Försökte nyss kolla på filmen Valkyrie med Tom Cruise. Den där han misslyckas med att lönnmörda Hitler. Jag klarade inte av det. Det var för krystat. Efter att ha sett Der Untergang har jag extremt svårt för att se tyskar under andra världskriget gestaltas av britter och engelsmän. Det blir helt enkelt för fjantigt.
Så nu när jag ändå sitter här och skriver ska jag fan ta och beta av listan på popkulturgrejer jag har avverkat men inte skrivit om.
Filmer
Quantum of Solace
Den direkta fortsättningen på Casino Royale och jag gillar verkligen Daniel Craig som Bond. Han är väldigt no-nonsense och precis så avtrubbad och sociopatisk som jag ser Bond. Gedigna actionscener och snygga tjejer. Intrigen känns rätt blaha, som vanligt med Bond-filmer, men den funkar. Jag drog hem några äldre Bond-filmer häromdagen och zappade igenom dem. Jävlar vad de inte åldras bra. De flesta var pinsamma att kolla på. De här två senaste är mer tidlösa och hänger inte upp sig själv så mycket på technogeeking.
Män som hatar kvinnor
Jag har "läst" alla tre böckerna som ljudbok och de är bland det bästa jag slukat i bokväg de senaste åren. Reine Brynolfsson är grym som uppläsare btw. Filmen hade jag höga förväntningar på och den levde upp till dem. De ställen där de tvingats göra förändringar pga det annorlunda berättarmediet har de gjort det bra. Micke Nyqvist och Noomi Rapace är perfekta i huvudrollerna. Det ska bli riktigt intressant att se fortsättningarna och nästa vår kommer tydligen förlängda versioner i tv-serie-form. Det gillar vi.
Watchmen
Jag var nära på att plöja igenom serieboken innan jag såg den här på bio. Jag är glad att jag inte gjorde det. I stället gjorde jag det efteråt och tyckte att filmen var mycket bättre. Filmen var riktigt jävla cool och rå och fick precis fram det att hela begreppet superhjältar handlar om ett gäng sociopater som tror sig stå över samhället. Filmen var rakt igenom asbra. Den var rolig på rätt ställen och den fick en att tänka på rätt ställen. Vissa tyckte att den var rörig, men det tyckte inte jag. Rorschach är nog den mest älskvärda lilla psykopaten jag stött på på riktigt länge. Antagligen den snyggaste filmen jag sett i år.
Futurama into the wild green yonder
Meh. Det absolut sämsta som någonsin släppts under namnet Futurama. Bara tråkigt och förglömligt. Jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som hände, vilket säger en hel del.
Harold and Kumar go to White Castle
Såg denna hemma hos Fanny när jag och Louise "passade" henne och hennes kompis som jag glömt namnet på just nu (men jag var hennes lärare i vintras på Vallåsskolan). Sjukt rolig. Fattar inte varför jag inte sett den tidigare. Jag har tvåan utbränd, tror jag. Anyhow så är det den smartaste weedkomedin jag sett hittills. Neil Patrick Harris är helt underbar och tydligen är det rollen i den här filmen som gjorde att han fick rollen i How I met your mother. Helt förståeligt.
The Wedding Date
Den andra filmen vi såg hos Fanny. Gullig romcom om en snubbe som är hyrdate för att imponera på huvudrollstjejens familj. Självklart blir de kära och problem uppstår, men de får varandra ändå i slutet. Standardkul romcom som egentligen inte var något speciellt. Huvudrollstjejen var väl lite extra söt, annars var väl det mesta en axelryckning.
Get Smart
Michael Scott, dvs Steve Carell, är en hemlig agent som är smartare än praktiskt skicklig. Han måste ta reda på vem som är dubbelagent samtidigt som ondingarna har kärnvapen och Anne Hathaway är sexig och jävligt effektiv. Blablablablabla. Halvkul James Bond-pastisch som funkar bitvis. Har ett par tillfällen som är riktigt roliga, men inte mycket mer.
Gardens of the Night
Sjukt deppig film om en tjej som blir bortrövad som sjuåring och som sen blir sexuellt utnyttjad och senare hemlös. När hon blir 18 hittar en socialsekreterare hennes föräldrar. Hon som spelar huvudrollen är löjligt bra och slutet är så hjärtskärande mörkt, men ändå så förståeligt.
Burn After Reading
Den här var en riktig överraskning. Bröderna Coen har gjort det igen, typ. Riktigt smart skriven med en massa underfundiga kopplingar mellan karaktärerna, som nästan alla är skitroliga. Den har en hel del oväntade twistar som både får en att skratta rakt ut eller dra efter andan av förvåning. Brad Pitts bästa roll på länge och Clooney är oxå klockren.
The day the earth stood still
Blablablabla VI DÖDAR VÄRLDEN blablablabla UTOMJORDINGAR MÅSTE UTROTA OSS blablabla etc etc etc. Keanu Reeves är skickad för att se om människor kan ändra på sig, annars måste mänskligheten utrotas så att jorden kan fortsätta leva. Sjuuuuuuuuukt plattitydfylld och extremt tröttsam och sömning. Jag brukar gilla Keanu, men här blir det bara för jävla tråkigt. Det känns som att filmen tar sig själv på så stort allvar att man bara vill stänga av för att det blir så jävla pretentiöst och fjantigt.
Nä, nu orkar jag fan inte mer. Sparar böckerna och spelen tills senare.
Tänkte bara skriva lite om Köörmits humorkonsert oxå. Vi hade ju två föreställningar nu i fredags och lördags, med komikern Tobias Persson som dragplåster. Det var skitkul, som vanligt, och han var jävligt rolig. Vi har kämpat som fan med att sälja biljetter, men fick ändå inte ihop så många. Åtminstone inte på fredagen. Som vanligt var det en handfull som gjorde det mesta jobbet, jag en av dem, och det börjar bli lite tröttsamt. Men men, vad ska man göra... Jag räknade igenom pengarna i dag och innan jag gjorde det trodde jag att vi skulle gå med riktigt stor förlust. Nästan så stor så att vi skulle bli näst intill barskrapade. Men vi har klarat oss rätt okej ändå. Konserten gick "bara" med ungefär 32000 i förlust, så vi har fortfarande ungefä 24000 på sparkontot när allt det här är över. Mer än nog för att kunna göra saker.
Jag blir alltid imponerad av hur vi lyckas få ihop allt i slutändan. Maria är helt underbar som vanligt och hon saknar utan tvekan motstycke. Det känns lite mer speciellt än vanligt att kunna dela hela grejen med Louise oxå.
Zappade lite i Chronicles of Riddick häromdagen och började självklart tänka på Pitch Black. Därifrån var det inte långt att komma till When Strangers Appear, eftersom Radha Mitchell spelar huvudrollen i båda. De två filmerna, speciellt den senare ger mig löjligt starka minnen från sommaren 2003, speciellt när jag var med Nina i Dalarna. Det är underligt hur vissa filmer får en att komma ihåg olika perioder i livet. Inte bara filmer för den delen. Musik, spel och böcker gör samma sak för mig. Jag undrar vad jag kommer att associera till den här tiden om några år.
Så nu när jag ändå sitter här och skriver ska jag fan ta och beta av listan på popkulturgrejer jag har avverkat men inte skrivit om.
Filmer
Quantum of Solace
Den direkta fortsättningen på Casino Royale och jag gillar verkligen Daniel Craig som Bond. Han är väldigt no-nonsense och precis så avtrubbad och sociopatisk som jag ser Bond. Gedigna actionscener och snygga tjejer. Intrigen känns rätt blaha, som vanligt med Bond-filmer, men den funkar. Jag drog hem några äldre Bond-filmer häromdagen och zappade igenom dem. Jävlar vad de inte åldras bra. De flesta var pinsamma att kolla på. De här två senaste är mer tidlösa och hänger inte upp sig själv så mycket på technogeeking.
Män som hatar kvinnor
Jag har "läst" alla tre böckerna som ljudbok och de är bland det bästa jag slukat i bokväg de senaste åren. Reine Brynolfsson är grym som uppläsare btw. Filmen hade jag höga förväntningar på och den levde upp till dem. De ställen där de tvingats göra förändringar pga det annorlunda berättarmediet har de gjort det bra. Micke Nyqvist och Noomi Rapace är perfekta i huvudrollerna. Det ska bli riktigt intressant att se fortsättningarna och nästa vår kommer tydligen förlängda versioner i tv-serie-form. Det gillar vi.
Watchmen
Jag var nära på att plöja igenom serieboken innan jag såg den här på bio. Jag är glad att jag inte gjorde det. I stället gjorde jag det efteråt och tyckte att filmen var mycket bättre. Filmen var riktigt jävla cool och rå och fick precis fram det att hela begreppet superhjältar handlar om ett gäng sociopater som tror sig stå över samhället. Filmen var rakt igenom asbra. Den var rolig på rätt ställen och den fick en att tänka på rätt ställen. Vissa tyckte att den var rörig, men det tyckte inte jag. Rorschach är nog den mest älskvärda lilla psykopaten jag stött på på riktigt länge. Antagligen den snyggaste filmen jag sett i år.
Futurama into the wild green yonder
Meh. Det absolut sämsta som någonsin släppts under namnet Futurama. Bara tråkigt och förglömligt. Jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som hände, vilket säger en hel del.
Harold and Kumar go to White Castle
Såg denna hemma hos Fanny när jag och Louise "passade" henne och hennes kompis som jag glömt namnet på just nu (men jag var hennes lärare i vintras på Vallåsskolan). Sjukt rolig. Fattar inte varför jag inte sett den tidigare. Jag har tvåan utbränd, tror jag. Anyhow så är det den smartaste weedkomedin jag sett hittills. Neil Patrick Harris är helt underbar och tydligen är det rollen i den här filmen som gjorde att han fick rollen i How I met your mother. Helt förståeligt.
The Wedding Date
Den andra filmen vi såg hos Fanny. Gullig romcom om en snubbe som är hyrdate för att imponera på huvudrollstjejens familj. Självklart blir de kära och problem uppstår, men de får varandra ändå i slutet. Standardkul romcom som egentligen inte var något speciellt. Huvudrollstjejen var väl lite extra söt, annars var väl det mesta en axelryckning.
Get Smart
Michael Scott, dvs Steve Carell, är en hemlig agent som är smartare än praktiskt skicklig. Han måste ta reda på vem som är dubbelagent samtidigt som ondingarna har kärnvapen och Anne Hathaway är sexig och jävligt effektiv. Blablablablabla. Halvkul James Bond-pastisch som funkar bitvis. Har ett par tillfällen som är riktigt roliga, men inte mycket mer.
Gardens of the Night
Sjukt deppig film om en tjej som blir bortrövad som sjuåring och som sen blir sexuellt utnyttjad och senare hemlös. När hon blir 18 hittar en socialsekreterare hennes föräldrar. Hon som spelar huvudrollen är löjligt bra och slutet är så hjärtskärande mörkt, men ändå så förståeligt.
Burn After Reading
Den här var en riktig överraskning. Bröderna Coen har gjort det igen, typ. Riktigt smart skriven med en massa underfundiga kopplingar mellan karaktärerna, som nästan alla är skitroliga. Den har en hel del oväntade twistar som både får en att skratta rakt ut eller dra efter andan av förvåning. Brad Pitts bästa roll på länge och Clooney är oxå klockren.
The day the earth stood still
Blablablabla VI DÖDAR VÄRLDEN blablablabla UTOMJORDINGAR MÅSTE UTROTA OSS blablabla etc etc etc. Keanu Reeves är skickad för att se om människor kan ändra på sig, annars måste mänskligheten utrotas så att jorden kan fortsätta leva. Sjuuuuuuuuukt plattitydfylld och extremt tröttsam och sömning. Jag brukar gilla Keanu, men här blir det bara för jävla tråkigt. Det känns som att filmen tar sig själv på så stort allvar att man bara vill stänga av för att det blir så jävla pretentiöst och fjantigt.
Nä, nu orkar jag fan inte mer. Sparar böckerna och spelen tills senare.
Tänkte bara skriva lite om Köörmits humorkonsert oxå. Vi hade ju två föreställningar nu i fredags och lördags, med komikern Tobias Persson som dragplåster. Det var skitkul, som vanligt, och han var jävligt rolig. Vi har kämpat som fan med att sälja biljetter, men fick ändå inte ihop så många. Åtminstone inte på fredagen. Som vanligt var det en handfull som gjorde det mesta jobbet, jag en av dem, och det börjar bli lite tröttsamt. Men men, vad ska man göra... Jag räknade igenom pengarna i dag och innan jag gjorde det trodde jag att vi skulle gå med riktigt stor förlust. Nästan så stor så att vi skulle bli näst intill barskrapade. Men vi har klarat oss rätt okej ändå. Konserten gick "bara" med ungefär 32000 i förlust, så vi har fortfarande ungefä 24000 på sparkontot när allt det här är över. Mer än nog för att kunna göra saker.
Jag blir alltid imponerad av hur vi lyckas få ihop allt i slutändan. Maria är helt underbar som vanligt och hon saknar utan tvekan motstycke. Det känns lite mer speciellt än vanligt att kunna dela hela grejen med Louise oxå.
Zappade lite i Chronicles of Riddick häromdagen och började självklart tänka på Pitch Black. Därifrån var det inte långt att komma till When Strangers Appear, eftersom Radha Mitchell spelar huvudrollen i båda. De två filmerna, speciellt den senare ger mig löjligt starka minnen från sommaren 2003, speciellt när jag var med Nina i Dalarna. Det är underligt hur vissa filmer får en att komma ihåg olika perioder i livet. Inte bara filmer för den delen. Musik, spel och böcker gör samma sak för mig. Jag undrar vad jag kommer att associera till den här tiden om några år.