Gråter i din närvaro

Nov 05, 2006 22:25

Jaha, så satt jag här igen. Med så mycket att göra men med så lite tid till att göra det eller eventuellt med alldeles för små medel för att kunna genomföra det jag önskar. Det har alltid handlat om mina drömmar och har på sistone börjat handla om min tro på mig själv.

att tro är att veta

Jag vill att du ska se mönstren, precis som jag gör. Jag vill att du ska vara väldigt mycket om jag i allmänhet. Inte bara att vi ser på världen på samma sätt när vi tittar på den utifrån utan när vi går fram där, hand i hand, mitt bland alla människor, mitt i världen som den är så ska du fortfarande vara som jag. Fortfarande känna som jag. Gör du det tror du?

Mina tårar är nära till hands när jag tänker på dig. Alla förlorade ögonblick gör mig svag. Jag vill ha det tillbaka. Jag skulle vidare. Jag skulle hit. Väl här. Jag ska vidare igen. Vidare och tillbaka. Jag ångrar inget för jag har rätt i varje ögonblick men jag har fått tillräckligt av vad jag önskade.

När ses vi igen? När är nästa ögonblick som jag nervöst kommer leta efter ord, stamma och känna hur dina ögon lyser upp mitt ansikte? När kommer du bekräfta mig för den jag vill vara? Kommer det någonsin hända? Vem kommer du vara då? Hur kommer det att kännas?

Eyes can't be still in a moment so tense
Previous post Next post
Up