Till dem jag kallar vänner
Jag har i alla (?) mina dagar haft en hel del funderingar om vad vänskap är och hur den fungerar egentligen. Bland de gamla teorierna finns tesen om att mitt sätt att se på världen är så unikt och annorlunda, men det har ju kommit på skam en hel del på sista tiden. Men det gör det ju inte mindre intressant att försöka förstå hur andra människor ser på och resonerar omkring umgänge och vänskap.
En stor del av det gamla universat var en kille som tog emot av vad som gavs, lapade med glädje i sig livets mjölk som rann nedför bord, stolar och trappor. Men flödet ökade och med det faktum att dygnets timmar är begränsade kommer snart insikten om att vi alla blir tvungna att välja. Så hur väljer jag? Vilka, till väldigt stor del, undermedvetna kriterier är det jag använder mig av? Vilka kriterier använder du dig av? Hur väljer de andra?
Ingen aning.
Vad vill jag säga? Med det ovan har jag ju bara formulerat frågor utan svar. Jag ska faktiskt också komma med hårda fakta om mig själv.
Tänk på det faktum att jag vill prata med dig. Tänk på alla gånger jag försökt få kontakt med dig. Tänk dig min röst när jag inte hört av dig på länge. Jag lovar, jag vill inte och gör mitt bästa här i livet för att inte vara en hycklare. Jag vill så gärna stå för exakt det jag säger, även om det inte går att uppnå alla gånger och det blir fel ibland. Försök förstå att jag verkligen vill prata med dig, att jag verkligen bryr mig.
Och faktiskt, är du det minsta osäker, kom närmare, se mina två blå ögon och be mig prata om oss. Jag lovar att inte värja en sekund, jag lovar att inte tycka det är det minsta pinsamt eller obehagligt. Jag älskar det, jag bryr mig om dig och har verkligen valt dig. Jag vill bara ha ärlighet och öppenhet.
Jag vill prata om oss.
En stor del av det gamla universat var en kille som tog emot av vad som gavs, lapade med glädje i sig livets mjölk som rann nedför bord, stolar och trappor. Men flödet ökade och med det faktum att dygnets timmar är begränsade kommer snart insikten om att vi alla blir tvungna att välja. Så hur väljer jag? Vilka, till väldigt stor del, undermedvetna kriterier är det jag använder mig av? Vilka kriterier använder du dig av? Hur väljer de andra?
Ingen aning.
Vad vill jag säga? Med det ovan har jag ju bara formulerat frågor utan svar. Jag ska faktiskt också komma med hårda fakta om mig själv.
Tänk på det faktum att jag vill prata med dig. Tänk på alla gånger jag försökt få kontakt med dig. Tänk dig min röst när jag inte hört av dig på länge. Jag lovar, jag vill inte och gör mitt bästa här i livet för att inte vara en hycklare. Jag vill så gärna stå för exakt det jag säger, även om det inte går att uppnå alla gånger och det blir fel ibland. Försök förstå att jag verkligen vill prata med dig, att jag verkligen bryr mig.
Och faktiskt, är du det minsta osäker, kom närmare, se mina två blå ögon och be mig prata om oss. Jag lovar att inte värja en sekund, jag lovar att inte tycka det är det minsta pinsamt eller obehagligt. Jag älskar det, jag bryr mig om dig och har verkligen valt dig. Jag vill bara ha ärlighet och öppenhet.
Jag vill prata om oss.