Eldar
Jag bränner ut grejer från min dator, eftersom Vista har vänligheten att informera mig om att datorn är nära en krasch (läs: under 10% ledigt utrymme på C). Det gör mig, i mina ögon, produktiv och duktig.
Minus: ingen är här. Jag och Curre. Ingen annan. Alla är upptagna med annat och ingen kommer hit. Jag är inte bitter, bara ledsen. Jag skulle vilja ha någon här just nu.
Lasse är i trädgården och klipper gräset, som nådde en upp till armhålorna ungefär innan han satte igång. Det är ju trevligt att han engagerar sig, han skulle väl aldrig ha gjort det om mamma inte hade varit sjuk. Så det är ju något bra som kommer ur det här i alla fall.
Jag skriver på en ny låt. Det är bra, men jag får inte till någon text. Alla ord är döda. Så känns det nu.
Inga hungerskänslor, ingen energi, ingen trötthet heller, bara ingenting.
Flytt från Sahlgrenska till lungavdelningen på Borås Lasarett idag, har fått ett nytt nummer jag kan ringa till men inte kan prata med. Mest lyssna, "skicka positiva vibbar" och hålla mig själv utanför. Försöka säga så lite som möjligt.
Jag drömmer om dig varje natt. Låt mig vara ifred, snälla. Jag kommer inte vidare. Jag är fast.