snällhet
jag börjar bli så trött på att vara snäll hela tiden. snällhet ger mig inte särskilt mycket. ett klart samvete antar jag. men vad är ett samvete? är det principer som jag uppfostrades efter och som är så djupt präglade i mig att jag inte kan bryta dem? i så fall är jag (och andra) ganska sorgliga människor. hur som helst, snällhet...lönar sig inte. jag tror visserligen inte att utstuderad elakhet gör det heller. det måste finnas en balans i allt, sa den gamle buddhisten och hällde socker i saltet. det känns lite som att man inte uppskattas för vad man gör längre. snälla ord är en sak, men talar inte handling högre? eller brist på handling? eller är brist på handling bara ett annat uttryck för att undertrycka sin egen vilja? om man nu vill vara hedonist som inte förvägrar sig någonting, kan man fungera med andra människor? jag vet inte riktigt vad jag vill vara. mig själv antar jag, men vissa dagar undrar man.