hey hey
jag säger som jag gör på fb: "nån äcklig skräckfilm med typ tjejer i bikinis som dör plågsamt går på teve... älskar skräck men hatar verkligen sånt, det finns typ inget vidrigare än att objektifiera någon sexuellt och sedan typ hatrunka till deras halvnakna död. hatar mänskligheten, med betoning på MÄN"
nej men, vad säger det egentligen om män, att de hatar kvinnor så fucking mycket.
visst dör killar i filmen också men inte medans kameran lustfyllt zoomar in på deras rövar, pungar, whatever...
hatar all skräckfilm som bara går ut på att folk lider och dör. jag gör faktiskt det, får bara ångest, blir äcklad, känner sorg över att folk typ njuter av sånt. att man ska njuta av sånt. det är något sadistiskt med det, som att de som gör den verkligen hatar karaktärerna och vill straffa och förnedra dem, dock inte utan att deras pattar får dallra lite först.
älskar skräckfilm med molande stämning etc, inget får mig att mysa så jävla hårt.
jaha... är jag arg för att jag är lite limerent eller.
det är det enda ord jag kan gå med på att använda för mina... besattheter. befästelser. inte förälskelser i alla fall.
ibland dras jag med tanken att de på mitt vandrarhem ljuger för mig för att de inte vill att jag ska festa med dem. (alla går runt och surar idag för att den franska tjejen åkte hem - men, vadå, det är ett vandrarhem, poängen är att folk åker, eller??)
jag är väl paranoid på det sättet.
andas, rita, andas, etc.
jag tror ändå mdma botade min sociala fobi till viss del.
en månad tog det innan jag började bli bekväm med london. jag menar med människorna som bor här. jag menar kunna vara en människa. jag tror jag väljer att åtrå människor som aldrig kommer känna likadant. kanske för att folk som åtrår mig visar det på det vidrigaste sättet. typ försöker trycka min röv mot deras kuk genom byxorna. att gå med på något med någon som betedde så skulle få mig att känna mig som ett krälande djur. varför måste saker bli så förstörda? någon som aldrig vill ha en förblir en perfekt staty i ens ögon och så är det med det.
nån sitter och skrattar någonstans men jag tänker inte ens uppmärksamma att något här kanske är kul... jag vill inte. jag bah hönar mig hela tiden, så stört. innan var jag rädd för att verka för på om jag hälsade på en kille (=objektet) direkt. visste inte om det var samma person som jag trodde. jag gick till ett hörn utan att titta på honom, framför honom. låtsades kolla på olika böcker = tog upp dem ur en hög och slängde ner dem igen. gick tillbaka återigen utan att ge honom en blick. 2 minuter senare: "OH HELLO" -jag.
okej, men vet ni, jag VÄLJER att... inte vara beroende av detta. jag väljer att istället för att ständigt söka sällskap sitta här, skriva bloggar och läsa dem, kanske kolla på casablanca om jag pallar.
idag på tunnelbanan satte jag mig på ett säte, en kille satt bredvid och skrevade, dvs tog upp halva mitt benutrymme för att hans lilla, äckliga kuk skulle få, jag vet inte, hedersplatsen eller nåt. hatar att beröra folk i det offentliga så jag krympte automatiskt ihop tills jag tänkte på saken och bah NÄ FY FAN. hasade mig ner i stolen och skrevade mycket bredare, stötte bort hans knä och tog utrymmet. det är det att de utgår från att man fruktar deras kroppskontakt. jag hatar deras kroppskontakt men jag hatar att de tar sin dominans (och alla andras undergivenhet) för given ännu mer. det där, det var också ett val. *lyssnade på bad girls.mp3*
nej men, vad säger det egentligen om män, att de hatar kvinnor så fucking mycket.
visst dör killar i filmen också men inte medans kameran lustfyllt zoomar in på deras rövar, pungar, whatever...
hatar all skräckfilm som bara går ut på att folk lider och dör. jag gör faktiskt det, får bara ångest, blir äcklad, känner sorg över att folk typ njuter av sånt. att man ska njuta av sånt. det är något sadistiskt med det, som att de som gör den verkligen hatar karaktärerna och vill straffa och förnedra dem, dock inte utan att deras pattar får dallra lite först.
älskar skräckfilm med molande stämning etc, inget får mig att mysa så jävla hårt.
jaha... är jag arg för att jag är lite limerent eller.
det är det enda ord jag kan gå med på att använda för mina... besattheter. befästelser. inte förälskelser i alla fall.
ibland dras jag med tanken att de på mitt vandrarhem ljuger för mig för att de inte vill att jag ska festa med dem. (alla går runt och surar idag för att den franska tjejen åkte hem - men, vadå, det är ett vandrarhem, poängen är att folk åker, eller??)
jag är väl paranoid på det sättet.
andas, rita, andas, etc.
jag tror ändå mdma botade min sociala fobi till viss del.
en månad tog det innan jag började bli bekväm med london. jag menar med människorna som bor här. jag menar kunna vara en människa. jag tror jag väljer att åtrå människor som aldrig kommer känna likadant. kanske för att folk som åtrår mig visar det på det vidrigaste sättet. typ försöker trycka min röv mot deras kuk genom byxorna. att gå med på något med någon som betedde så skulle få mig att känna mig som ett krälande djur. varför måste saker bli så förstörda? någon som aldrig vill ha en förblir en perfekt staty i ens ögon och så är det med det.
nån sitter och skrattar någonstans men jag tänker inte ens uppmärksamma att något här kanske är kul... jag vill inte. jag bah hönar mig hela tiden, så stört. innan var jag rädd för att verka för på om jag hälsade på en kille (=objektet) direkt. visste inte om det var samma person som jag trodde. jag gick till ett hörn utan att titta på honom, framför honom. låtsades kolla på olika böcker = tog upp dem ur en hög och slängde ner dem igen. gick tillbaka återigen utan att ge honom en blick. 2 minuter senare: "OH HELLO" -jag.
okej, men vet ni, jag VÄLJER att... inte vara beroende av detta. jag väljer att istället för att ständigt söka sällskap sitta här, skriva bloggar och läsa dem, kanske kolla på casablanca om jag pallar.
idag på tunnelbanan satte jag mig på ett säte, en kille satt bredvid och skrevade, dvs tog upp halva mitt benutrymme för att hans lilla, äckliga kuk skulle få, jag vet inte, hedersplatsen eller nåt. hatar att beröra folk i det offentliga så jag krympte automatiskt ihop tills jag tänkte på saken och bah NÄ FY FAN. hasade mig ner i stolen och skrevade mycket bredare, stötte bort hans knä och tog utrymmet. det är det att de utgår från att man fruktar deras kroppskontakt. jag hatar deras kroppskontakt men jag hatar att de tar sin dominans (och alla andras undergivenhet) för given ännu mer. det där, det var också ett val. *lyssnade på bad girls.mp3*