avhandling
nu när jag uppnått den aktningsvärda åldern "20 år" är min nästa milstolpe 25! vet ni varför? för att det är då man får sterilisera sig som kvinna i sverige! :D tills dess får jag väl helt enkelt leva med konstant dysfori, denna önskan att köra en kniv i min mage. att man inte kan sterilisera sig innan dess, fastän man är vuxen --- DET GÖR MIG SÅ ARG.
allt med fortplantning och graviditet äcklar mig. det har alltid varit så. denna känsla har jag nu haft i ca tolv år? tidiga minnen av detta äckel från åttaårsåldern. det är den tanken att ens kropp inte är ens egen. alla hormoner, etc...
vet ni, man hör berättelser och man införlivar dem i sig själv. kulturella berättelser ni vet. kvinnor offrar sig alltid för någon annan. de är "bryggan" eller ett kärl där någon skapas men de är aldrig huvudpersonerna i sina egna liv. alltid offra sig. alltid. jag kan så inte offra mig. förlåt att jag säger som det är. jag är inte självisk. om en man hade en tumör skulle ni inte vänta sig att han skulle offra sig för tumören. han skulle få operera bort den.
allt det här är så djuriskt. min kusin är gravid nu. alltså. alla sin ensak. min pappa försöker hindra mig från att sterilisera mig genom att bah "DET ENDA JAG SER FRAM EMOT I LIVET NU ÄR BARNBARN..."
synd för dig då ditt manipulativa fuckface. jag är liksom inte skepppet som ska leda just dina gener till evigheten. så speciella är de verkligen inte.
JAG ÄR INTE EN SUGGA ELLER EN KO ELLER ETT AVELSSTO. jag var en människa, jag hade så mycket tankar och känslor. anteckna det, kom ihåg det. jag var INTE ett fucking kärl.
alltså sex... är ju inte något som är äckligt men det är ju något man gör för dess egen skull.
att det kan leda till graviditet är ett kosmiskt skämt och det ultimata tecknet på att gud/naturen är den största misogynisten som finns.
men nu spårar jag. om fem år, då kan jag känna frid.
allt med fortplantning och graviditet äcklar mig. det har alltid varit så. denna känsla har jag nu haft i ca tolv år? tidiga minnen av detta äckel från åttaårsåldern. det är den tanken att ens kropp inte är ens egen. alla hormoner, etc...
vet ni, man hör berättelser och man införlivar dem i sig själv. kulturella berättelser ni vet. kvinnor offrar sig alltid för någon annan. de är "bryggan" eller ett kärl där någon skapas men de är aldrig huvudpersonerna i sina egna liv. alltid offra sig. alltid. jag kan så inte offra mig. förlåt att jag säger som det är. jag är inte självisk. om en man hade en tumör skulle ni inte vänta sig att han skulle offra sig för tumören. han skulle få operera bort den.
allt det här är så djuriskt. min kusin är gravid nu. alltså. alla sin ensak. min pappa försöker hindra mig från att sterilisera mig genom att bah "DET ENDA JAG SER FRAM EMOT I LIVET NU ÄR BARNBARN..."
synd för dig då ditt manipulativa fuckface. jag är liksom inte skepppet som ska leda just dina gener till evigheten. så speciella är de verkligen inte.
JAG ÄR INTE EN SUGGA ELLER EN KO ELLER ETT AVELSSTO. jag var en människa, jag hade så mycket tankar och känslor. anteckna det, kom ihåg det. jag var INTE ett fucking kärl.
alltså sex... är ju inte något som är äckligt men det är ju något man gör för dess egen skull.
att det kan leda till graviditet är ett kosmiskt skämt och det ultimata tecknet på att gud/naturen är den största misogynisten som finns.
men nu spårar jag. om fem år, då kan jag känna frid.