Oh Crap!
Following is the geist of an msn-conversation I had with Kikaku about my crazy april 31:st. Feels kind of like I'm through the looking glass...
Valborg var väldigt intressant. I höstas fick jag höra att jag hade en beundrare på Blekingska som frågat runt om mig. I alla fall träffade jag honom i parken i måndags, Andreas var där och hade dragkamp med resten av nationen och jag svängde förbi.
Mannen i fråga, Niffe, hade precis blivit täckt med grädde som en 'nu ska vi mobba kuratorn' grej men var i alla fall jättetrevlig. Han verkade lite ställd att jag dök upp men hämtade sig relativt fort. Dock lovade han Andreas en gruvlig hämnd för tilltaget med grädden, men mer om det sen.
Timmarna i stadsparken slutade med att 20-25 människor drog hem till oss på mellanfest innan vidare färd mot nationen. Andreas var relativt full redan vid det här laget och viskade i rätt högljudda termer om att jag skulle gå fram och prata med Niffe hela tiden, varvat med förtjusta tillrop om hur mycket mjukare till sättet han var när jag var i närheten.
Efter en trevlig valborgskväll med diverse aktiviteter drog i alla fall jag och Johannes upp till Vildanden (mitt gamla studentområde) på gårdsfest. Väl där kom jag på att jag glömt mitt studentleg så vi ringde till Andreas och frågade om han kunde fixa in mig på Blekingska. Han sa att det gick bra och vi gled över dit.
På Blekingska blev jag personligen insläppt (utan att behöva betala) av Niffe, med kommentaren 'hon är med mig', fick gå före i kön och allt. Vi kommer i all fall in på Blekingska och träffar Andreas, som är riktigt, riktigt berusad. Vid det här laget är jag väldigt nyfiken på hur Niffes hämnd hade artat sig och snart visar det sig att han smugit ner LSD i Andreas drink under deras sittning.
Jag trodde att det bara varit en massa snack tidigare, men fan han skojade verkligen inte när han sa att han skulle hämnas...
Vi går in och dansar lite och hamnar sedan på mellanfest i ett av husen med Niffe och några andra. Där träffar jag en tjej som presenterar sig som svarta jag. Visar sig att folk på Blekingska har snackat om mig i flera månader och bland annat då jämfört mig med den här tjejen som är ungefär lika lång som jag, har dreads och ung. samma klädstil fast hon är svart. Uppenbarligen kallas jag 'vita beckan' där uppe.
Hon talar i alla fall vitt och brett om att Niffe tycker att jag är 'typ vackrast i världen' och att han verkligen dyrkar mig. Och damen i fråga borde veta, hon delar nämligen rum med honom. Vi drar några skämt om att vi är så lika på varandra varpå hon lyckas häva ur sig att 'tänk om jag varit vit, då hade kanske Niffe tyckt att jag var vackrast i världen...'
Ouch!
Under allt det här står Andreas och viskar högljutt om att jag måste gå fram och prata med Niffe, avbrutet av fascinerade betraktelser om hur det börjat komma ormar ur väggarna och att det sitter en ödla på en killes panna.
Vi stannar ett tag till på festen men bestämmer oss sedan för att ta några varv till på dansgolvet innan vi drar hem. Väl där lyckas Andreas skära upp foten på glas genom ett stort hål han har i sulan. Vi plåstrar om honom och hjälper den haltande och relativt påtända gossen hem.
Valborg slutade i alla fall lyckligt men intressant. Andreas återhämtade sig relativt fort och jag fick reda på att jag uppenbarligen diskuterats vitt och brett på Blekingska i flera månader, till den grad att folk jag aldrig sett förut hälsade på mig med mitt namn.
Tisdag kommer och går och i går panikringde Andreas från Blekingskas restaurang och behövde hjälp i köket. Jag sticker dit, vi lagar lite mat, sen kommer Niffe och Beckan (black me) förbi och vi sitter och snackar lite. Förutom att de lyckas lura med mig på tandemstafett i morgon lyckas Beckan erkänna (när Niffe gått) att hon är kär i honom. Så hon bor alltså ihop med en kille som hon är kär i men som i sin tur gillar hennes vita dubbelgångare... which would be me.
Att hon inte bara pratar med mig utan dessutom är jättetrevlig och rolig övergår mitt förstånd...
Efter allt detta drama drar jag iväg på en konsert med Cult of Luna på kvällen. Skitbra spelning. De påminner lite om Isis och Mastodon och är varmt rekommenderbara.
Så i morgon ska jag i alla fall åka buss med 50 pers upp till Göteborg (bland annat alla involverade i valborgsdramat) sitta och supa i en park i flera timmer och sedan ömsom åka tandemcykel, ömsom sitta i en buss och hurra på, hela vägen ner till Lund.
Känns som om jag går och bär på en tickande bomb som kan explodera vilken sekund som helst. Det värsta är att Niffe verkligen var skittrevlig och intruiging, så man är ändå lite frestad...
Valborg var väldigt intressant. I höstas fick jag höra att jag hade en beundrare på Blekingska som frågat runt om mig. I alla fall träffade jag honom i parken i måndags, Andreas var där och hade dragkamp med resten av nationen och jag svängde förbi.
Mannen i fråga, Niffe, hade precis blivit täckt med grädde som en 'nu ska vi mobba kuratorn' grej men var i alla fall jättetrevlig. Han verkade lite ställd att jag dök upp men hämtade sig relativt fort. Dock lovade han Andreas en gruvlig hämnd för tilltaget med grädden, men mer om det sen.
Timmarna i stadsparken slutade med att 20-25 människor drog hem till oss på mellanfest innan vidare färd mot nationen. Andreas var relativt full redan vid det här laget och viskade i rätt högljudda termer om att jag skulle gå fram och prata med Niffe hela tiden, varvat med förtjusta tillrop om hur mycket mjukare till sättet han var när jag var i närheten.
Efter en trevlig valborgskväll med diverse aktiviteter drog i alla fall jag och Johannes upp till Vildanden (mitt gamla studentområde) på gårdsfest. Väl där kom jag på att jag glömt mitt studentleg så vi ringde till Andreas och frågade om han kunde fixa in mig på Blekingska. Han sa att det gick bra och vi gled över dit.
På Blekingska blev jag personligen insläppt (utan att behöva betala) av Niffe, med kommentaren 'hon är med mig', fick gå före i kön och allt. Vi kommer i all fall in på Blekingska och träffar Andreas, som är riktigt, riktigt berusad. Vid det här laget är jag väldigt nyfiken på hur Niffes hämnd hade artat sig och snart visar det sig att han smugit ner LSD i Andreas drink under deras sittning.
Jag trodde att det bara varit en massa snack tidigare, men fan han skojade verkligen inte när han sa att han skulle hämnas...
Vi går in och dansar lite och hamnar sedan på mellanfest i ett av husen med Niffe och några andra. Där träffar jag en tjej som presenterar sig som svarta jag. Visar sig att folk på Blekingska har snackat om mig i flera månader och bland annat då jämfört mig med den här tjejen som är ungefär lika lång som jag, har dreads och ung. samma klädstil fast hon är svart. Uppenbarligen kallas jag 'vita beckan' där uppe.
Hon talar i alla fall vitt och brett om att Niffe tycker att jag är 'typ vackrast i världen' och att han verkligen dyrkar mig. Och damen i fråga borde veta, hon delar nämligen rum med honom. Vi drar några skämt om att vi är så lika på varandra varpå hon lyckas häva ur sig att 'tänk om jag varit vit, då hade kanske Niffe tyckt att jag var vackrast i världen...'
Ouch!
Under allt det här står Andreas och viskar högljutt om att jag måste gå fram och prata med Niffe, avbrutet av fascinerade betraktelser om hur det börjat komma ormar ur väggarna och att det sitter en ödla på en killes panna.
Vi stannar ett tag till på festen men bestämmer oss sedan för att ta några varv till på dansgolvet innan vi drar hem. Väl där lyckas Andreas skära upp foten på glas genom ett stort hål han har i sulan. Vi plåstrar om honom och hjälper den haltande och relativt påtända gossen hem.
Valborg slutade i alla fall lyckligt men intressant. Andreas återhämtade sig relativt fort och jag fick reda på att jag uppenbarligen diskuterats vitt och brett på Blekingska i flera månader, till den grad att folk jag aldrig sett förut hälsade på mig med mitt namn.
Tisdag kommer och går och i går panikringde Andreas från Blekingskas restaurang och behövde hjälp i köket. Jag sticker dit, vi lagar lite mat, sen kommer Niffe och Beckan (black me) förbi och vi sitter och snackar lite. Förutom att de lyckas lura med mig på tandemstafett i morgon lyckas Beckan erkänna (när Niffe gått) att hon är kär i honom. Så hon bor alltså ihop med en kille som hon är kär i men som i sin tur gillar hennes vita dubbelgångare... which would be me.
Att hon inte bara pratar med mig utan dessutom är jättetrevlig och rolig övergår mitt förstånd...
Efter allt detta drama drar jag iväg på en konsert med Cult of Luna på kvällen. Skitbra spelning. De påminner lite om Isis och Mastodon och är varmt rekommenderbara.
Så i morgon ska jag i alla fall åka buss med 50 pers upp till Göteborg (bland annat alla involverade i valborgsdramat) sitta och supa i en park i flera timmer och sedan ömsom åka tandemcykel, ömsom sitta i en buss och hurra på, hela vägen ner till Lund.
Känns som om jag går och bär på en tickande bomb som kan explodera vilken sekund som helst. Det värsta är att Niffe verkligen var skittrevlig och intruiging, så man är ändå lite frestad...