Oct 09, 2005 21:40
Det ar lite sorgligt. Nu drojer det 3 veckor tills jag aker till London igen. Och Sanna aker till Hong Kong nasta vecka, sa henne kommer jag inte traffa pa over en manad. Det langsta vi nagonsin varit i fran varandra de senaste 3 aren ar 3 veckor, och det har varit nu de senaste 3 veckorna. Det kommer bli galet jobbigt. Vi ar ju som... Ett tvattstall och kladerna som hanger pa. Vi kompletterar varandra.
London var trevligt. Forutom att dagarna slosades bort av att alla forutom jag ar morgontrotta. Jag var uppe vid 10:30. Lagom tycker jag. De tyckte 12:30 var lagom. Sa onodigt. I dag hann jag bara se bakdsidan av Big Ben bara for att vi inte kom hemifran forran 13:30.
Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt,
jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
Jag får en doft av sommarens sista dagar
när vinden blåser in från England
Som du sa, det verkar svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera
Mina tankar och minnen står mig upp i halsen, men mycket vill ha mera
Jag har kvar av sommaren om du behagar
Om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast gjort nåt sen sist, inte jag
Men jag tänker och tänker och vet att du sa:
Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt tills jag ser en fig
Inatt kom isen över sjön och snön föll försiktigt över Skandinavien
Nordsjön är väl stilla och kall så här års, innan våren sätter av igen
Det är nånting stilla mellan dig och våren
Det är nåt kallt mellan mig och England
I morgon sveper en dimma in som en julrush över staden
Det myllrar av stressade människor i stan men det är tomt på strandpromenaden
Jag tänkte att du kunde stå där i solen
Berätta ingenting om England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist, inte jag
Dina ord ligger och gnager här dag efter dag
Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt och låter vinden komma in ifrån väster
som en virvlande vår, som en dansande storm, som en galen orkester
Jag dricker ur mitt glas och alla dörrar är öppna
Det är dimma över mig och över England
Den laten dok upp nar jag shufflade iPoden pa bussen till London. Om jag borjade grata? Klart som fan att jag gjorde. Konserterna (Hultsfred och Skansen) fran i somras dok upp i huvudet och jag borjade sakna Sverige. Jag vill ha nagon som skriver sant om mig.
Bilder fran helgen kommer i morgon.